Stjärntätt i ny musikfilm

Går det att leva på musik? Kan man tävla i det? Och hur påverkas musiker av dagens digitala värld? Det är några av frågorna som tas upp i Anders Widmarks musikfilm A Music Story som har biopremiär på fredag. I rollerna ser vi folkkära namn som Helen Sjöholm, Claes Malmberg, Ace Wilder, Jan Malmsjö och Adam Baptiste.

Huvudrollen spelas av det unga stjärnskottet Victoria Rönnefall som gestaltar elvaåriga Moa som vill bli musiker, precis som sin pappa Anton Widebeck, spelad av Anders Widmark själv. Ett första steg är att vara med i den populära musiktävlingen ”Syltpopidolerna” som hon anmäler sig till i smyg. Samtidigt får pappa Anton sparken från tv-programmet ”Väder vi minns” där han är kapellmästare, och som publik får vi följa med på en resa in i musikbranschens ständigt föränderliga värld. På gott och ont.

– Det är en musikalisk feelgoodfilm. Även om jag ger en del politiska kängor så är det här främst en komedi och inte en klagovisa. Jag brukar beskriva den som världens längsta musikvideo, men till skillnad från vanliga musikvideos så har den en berättelse som det faktiskt går att hänga med i. Oavsett om du är sju år eller hundra år, säger Anders Widmark.

Även om det var musiken som fångade hans hjärta på riktigt redan som sjuåring, kom filmskapandet god tvåa senare under tonåren.

– Just då var det inte musikfilm utan Super 8. Jag redigerade mycket film och gjorde en hel del sketcher och noveller. Det som jag gick igång på mest var att kunna kombinera det visuella med musik från olika skivor som jag hade hemma, att få se hur två konstformer verkligen kunde höja varandra, säger Anders Widmark, som än idag fascineras över det.

Och för att göra en lång historia kort så fortsatte Anders Widmarks filmintresse och skapande genom åren med både musikvideos och kortfilmer som visades på SVT som resultat. Att ta steget till att göra långfilm var därför en naturlig utveckling för honom.

– Min pappa har alltid sagt ”Om du inte har en historia att berätta, gör det inte.”. Det är ett klokt råd tycker jag, men nu kände jag att jag hade en historia att berätta. Det är rätt intressant det här med vem som får berätta. Vad är det som säger att det bara är uppstyrda tv-bolag som producerar i hela världen som får berätta en historia och inte en vanlig pianist?

Vid sin sida har Widmark haft medregissörerna Anna Maria Joakimsdottir Hutri och Roger Westberg samt producenten Daniel Palm. Manus och musik står Anders för själv förutom vissa tilläggsscener som Anna Maria skrev till för att ”historien skulle lyfta och få vingar”, som Anders säger.

– Jag har jobbat med det här projektet i tre år och jag är väldigt nöjd med resultatet och inte minst castingen. Musikmässigt skilde det sig dock lite mot hur jag vanligtvis brukar skriva låtar.

Hur då?

– Låtarna med texter som är de som driver handlingen framåt i filmen är en sak. Men jag fick även rådet att jag skulle ha signaturmelodier till olika karaktärer och göra musik som bara låg där i bakgrunden utan att störa dialogen. Just sådan musik har jag inte direkt gjort tidigare, så det var en utmaning! Men en väldigt kul sådan.

Hur var det att spela pappan Anton Widebeck?

– Hemskt! I den första manusversionen spelade jag bara piano och hade inga repliker. Men så klippte dramaturgen bort alla mina pianoscener och utvecklade dialogen istället. Tyvärr hade vi redan börjat spela in andra scener, så då var det bara att fortsätta. Jag får väl erkänna att det känns lite pinsamt, typ ”kan han inte nöja sig med att göra film, ska han bli skådis nu också”. Men det är smällar man får ta, säger Anders och skrattar.

Du ger ju som du själv sa lite politiska kängor åt musikbranschen i filmen. Tror du att folk generellt vet hur tufft det är för musiker idag?

– Nej, och jag tror inte att folk vill veta heller faktiskt. Inställningen som råder är väl snarare att jobbar man med något som man tycker är kul så får man skylla sig själv. Och musikerna själva tycker att det är känsligt att klaga för att folk inte vill veta. Mycket för att musiken står på en piedestal, det är något som ska vara glatt och roligt. Ingen får vara utbränd. Därför är det intressant att översätta det till en annan yrkesgrupp. Säg att du är en rörmokare, inte åker du väl runt och lagar rör gratis hela dagarna åt alla för att du tycker att det är så roligt? Du måste ju ta betalt. Samma sak gäller med musik.

Anders Widmark jobbar för närvarande på att omvandla manuset till A Music Story till en scenanpassad version.

– Det kommer att bli ett självständigt verk, men min plan är att sätta upp historien som en musikal inom några år. Kanske någonstans i Skåne. Jag gillar Skåne, det finns många trevliga scener där.

Kommer du själv att bli musikalstjärna då också?

– Haha, nej absolut inte. Fast det kommer att bli en utmaning att hitta någon som spelar piano. Men det blir inte mer skådespelande för mig nu, det här räcker mer än väl, skrattar Anders Widmark.