En grusväg slingrar fram till gården utanför Hanaskog. Här har människor bott sedan 1600-talet. Kanske åkte de häst och vagn genom bokskogen. Om det var bokskog då. De träd som står där nu är 80-90 år gamla.

Karl och Anna Björnsson, 46 och 44 år, bedriver inte skogsbruk här.

– Det är vår park. Träden gallras vid behov. Vi glesar ut så att det kommer ner ljus, säger Anna.

Längre bort har de granskog. Och tvärs över fältet en ekskog som är så hög och fyllig att den ser ut som Sherwoodskogen.

Skogen vid gården är egentligen den lilla delen av deras bestånd. De största skogsfastigheterna finns utanför Osby och Hylta.

Allt utom skogen utanför Osby, som Karl övertagit från sina föräldrar, äger Karl och Anna tillsammans. De är båda lika engagerade. Ofta bygger de vidare på varandras resonemang när de berättar om skogen.

De möttes tidigt, Karl var 21 och Anna 19. Karl hade växt upp på en gård utanför Knislinge, Anna i en villa i Broby. Båda var naturintresserade.

Karls mamma kommer från Småland och saknade skogen, så när föräldrarna hade råd köpte de en skogsfastighet.

– Efter hand har jag blivit mer intresserad av skog. Skog handlar mycket om att driva vidare, något man kan ha i generationer, säger Karl.

Hans pappa Per-Olof, som närmar sig 80 år, är fortfarande ute och röjer i skogen.

Enligt Skogsbarometern 2023 är det fortfarande vanligast att en skogsfastighet överlåts inom familjen. Familjen Björnsson är ovanlig på det viset.

Karls föräldrar har överlåtit en del skog, men det mesta som Karl och Anna äger har de köpt själva.

– Vi började investera i skog redan när vi var relativt unga, säger Karl.

Efter tandläkarexamen i Malmö flyttade de till Kristianstad och Anna jobbade med Per-Olof på hans klinik i Knislinge.

När de väntade sitt första barn, Linnéa, 2008 köpte de gården. I samma veva tog de över tandläkarkliniken.

Två tandläkarkliniker, familj och flera skogsfastigheter, hur hinner ni med allt?

– Det är det största problemet. Vi vill egentligen jobba mer med skogen. Jag kunde tänka mig att lägga en dag i veckan på skogen, säger Karl.

För att ta hand om skogen anlitar de Södra och Skogssällskapet. Ett par gånger om året har de möte med skogsbolagen, då skogsinspektorerna berättar hur skogen utvecklas.

Vart tionde år gör de en skogsbruksplan över exempelvis avverkning, gallring och andra åtgärder tillsammans med bolagen.

– Just nu är timmerpriserna rekordhöga. Det kan påverka om det är något område jag funderar på att avverka om ett eller två år. Då kanske jag gör det nu istället, säger Karl.

Tills dess njuter de av sin skog. Där jagar de, plockar svamp eller springer en runda på egna stigar.

– Man tittar på kartor, men det är först när man kommer ut på jakt man ser hur skogen verkligen ser ut. Det är roligt, säger Anna.

Fåren Ulla och Britta bräker när Karl och Anna går förbi hagen för att visa var de just har avverkat granskog och planterat björk för att få en vackrare och ljusare skog nära huset.

Varför vill ni satsa på skog?

– Dels för att det är en fantastisk frihet att gå i egen skog, dels ser vi det som en långsiktig investering, säger Karl.

– Det är skönt att ha något handfast. Och det finns ett affektionsvärde, en skog är ändå ett skötebarn, säger Anna.

De har inga planer på att köpa mer skog nu utan förvalta vad de har. Perspektiven är långa och orosmolnen många. En torr het sommar som 2018, stormar som Gudrun, snö vid fel tidpunkt eller ohyra som granbarkborrar kan förändra förutsättningarna snabbt.

– Man får se det som ett långlopp, något man förvaltar vidare till barnen. Många beslut som vi tar nu får de se effekterna av. Om vi planterar gran nu är den fullvuxen om 50 år. När det gäller ek tar det 150 år, säger Karl.

Äldsta barnet Linnéa är 16 år nu och tänker på vad det kan betyda att ta över skogen i framtiden.

– Jag funderar ibland på om jag hellre vill bo i storstaden, men skogen är tacksam för man behöver inte vara på plats och sköta den, säger hon.

I framtiden ser Karl och Anna nya sätt att använda skogen i klimatomställningen, exempelvis till textilier, mediciner och bränsle.

– Skogen är superintressant. Det handlar inte bara om kolinlagring utan också om alternativ till oljebaserade produkter. Björk kan användas i viskos till exempel, säger Karl.

Överhuvudtaget är skogen mer varierad idag. Tidigare satsade många enbart på gran, nu blandar fler in exempelvis björk och tall som förser vilda djur med mat, så att de inte tuggar i sig granplantorna.

– Det handlar om att ge och ta av naturen, säger Karl.

Han och Anna har planterat poppel för att prova ett mer snabbväxande träd. Poppel kan avverkas efter 20 år. Även lärkträd har de planterat.

– Idag är det inte många sågverk som sågar timmer av lärk i Sverige, men jag tror att många fler gör det om 20 år, säger Karl.

Oavsett vilket tycker han att skog känns som en säker investering.

– Det är ingen stor kassako, men värdet har varit stabilt ökande, fantastiskt. Det görs inte mer mark och vi blir allt fler människor på jorden. Skogen är en väldigt viktig resurs.