Bosarpsmodellen: Naturnära skogsdrift

Prisbelönta Lennart Bosrup har en annan syn på skogsbruk. I år blev han vinnare av Skogspriset 2021 av Naturskyddsföreningen, tillsammans med Brita Stina Sjaggo från Luokta-Mávas sameby i Norrbotten. Lennart Bosrup fick en snidad nattskära i lind, för sitt sätt att bruka skogen.

Debatten är högaktuell och strandskydd och skogsägande har varit två frågor på regeringsnivå de senaste dagarna. Ska man tillåta försäljning av tomter vid stränder och sjöar eller inte? Ska man få bestämma själv vad man vill göra med sin skogsmark eller ska staten gå in och skydda skog och göra den till naturvårdsområde? Hur allvarlig påverkan har kalhyggesmetoden egentligen?

Men det finns en väg mitt emellan synsätten, en tredje väg mitt emellan kalhygge och naturreservat. Den arbetar Lennart Bosrup efter.

– Jag är inspirerad av naturnära skogsdrift som de bedriver i Danmark, säger han. Den går ut på att härma naturens förlopp.

Vi går iväg och inspekterar hans ägor. Gården i Bosarp har 80 hektar skog. Här finns ekar, lönnar, bok och en och annan gran. Skogen, liksom blåsipporna, trivs i jorden med högt pH-värde som den svarta diabasen ger.

– Lövskog trivs bra här med diabas som grund, gran trivs sämre.

Lennart Bosrup är civilingenjör och har jobbat på Alfa Laval i 30 år och bott i Lund. Han är född på gården och tillsammans med Gunnel och Joel köpte han ut syskonen 1999 när båda föräldrarna inte fanns i livet längre.

Han gick ner i tid på Alfa Laval och så småningom gick flyttlasset från Lund till Bosarp och det var då som Lennart Bosrup började intressera sig för skog på allvar.

2007 startades Ängavången Ekgolv. Massiva golv, breda och långa är parollen. Lennart Bosrup började då använda sina ekar till att göra ekgolv i liten skala i enskild firma. Men för två år sedan var han nära att lägga ned men då visade sig att det fanns intresse för hans verksamhet. Tobias Bosson och Fredrik Larsson kom in i bilden och de är nu på väg att ta över företaget.

– Jag vill lämna över nu och enbart ägna mig åt skogen, säger Lennart Bosrup. Företaget har gått bra och fördubblat omsättningen flera gånger.

Nu räcker inte gårdens egna träd till. Ängavången Ekgolv, som numera är ett aktiebolag, får köpa in för att klara leveranserna.

– Vi försöker köpa in från lokala skogsägare, så nära som möjligt.

Vi stannar i en glänta som bildats efter att en bok blåst omkull. En liten ek skyddas av ett stängsel.

-Ekskötsel har jag lärt mig från Blekinge, berättar Lennart Bosrup. Där har de duktiga ekodlare. Erik Ståål var en privat forskare som ägande sitt liv åt att forska kring ekar och efter honom har namnet ståålbur instiftats, alltså ett skydd för små ekar. Man sköter varje ek som en individ.

– Man får en del gratis av naturen, som hassel till exempel som skyddar ekstammen.

Idén med naturnära skogsbruk är att man tar bort de grova träden som ger mest timmer och massaved. Ek ger ett betydligt bättre pris än gran och tall. Metoden kräver mindre arbetskraft eftersom man använder sig av självsådda plantor som växer upp. Ingen personal behövs till plantering, markberedning, röjning eller gallring.

– Generellt gäller att hyggesfritt ger en mindre volym men med högre kvalitet och bättre pris.

Men det du talar om gäller för lövskog, hur kan man konkurrera om man har granskog? Finns det någon naturnära modell för den?

– För gran och tall behövs andra modeller, svarar Lennart Bosrup. Jag har lärt mig mycket av grannbyn här i Rumperöd där granen trivs. Det är konstigt för det är bara runt 100 meter härifrån. men skogen ser helt annorlunda ut än här. Där praktiserar man blädning, det vill säga man fäller de träd som man vill ta ut men man hugger inte ned alla träden i skogen.

Nere vid Bosarpsån har familjen Bosrup en liten fikaplats. Där packar Lennart Bosrup upp kaffekorgen och hunden Bill, som alltid är med, lägger sig till ro för att vila.

Som sagt Lennart Bosrup befinner sig mitt på vägen och vill varken förespråka kalhyggesmetod eller statliga ingripanden i ägandefrågan.

– Diskussionen förs mest av stadsbor som inte inser hur känslosamt det är, man följer sin skog i kanske 70 år och många har känslan av att när det bildas ett naturreservat tas skogen ifrån dem.

Men Bosrup är inte emot att samhället sätter gränser för brukande.

– -Samhället måste sätta gränser om man till exempel har en skyddsvärd biotop. Men man borde kunna kombinera den kunskap som finns i stället för att skapa motsatsförhållanden. Skogen ska vara trevlig att gå i men med tanke på hur mycket skog vi har är det självklart att vi ska bruka den också.