Kan inte garantera framtiden för lägret

Bussen står på Göingeskolans skolgård och fylls av flyttkartonger och resväskor. Tjernobyllägret har nått sin sista dag, och det är dags för barnen att åka med bussen till Ukraina. Medan barnen och ungdomarna packar ihop sina saker, sitter alla medarbetare runt ett bord och pustar ut en stund. De är väldigt nöjda med årets läger. Alla barn som kom hit utan fadder, åker här ifrån med, och många barn har också fått sin utblidning sponsrad. Framför allt, har årets gäng varit musikaliskt begåvade.

– De är riktiga världsartister, säger Rolf Tillman.

– På avslutningssoarén i tisdags var det närmre 500 pers. Platserna tog slut, så vi fick ta fram fler stolar från kaféterian. Vi kommer att leva på detta tills nästa år.

Rolf Tillman säger att responsen har varit fantastisk.

– Jag stod nere vid utgången efter föreställningen, och då sa hur många som helst att ”ni får inte lägga ner det här” och en del hade tårar i ögonen.

– Barnen har fått stående ovasioner nästan varje gång, säger han.

Marcha är 14 år och har fyllt tre kartonger med saker som hon har fått här i Sverige. Hon vill inte åka hem till Ukraina. Vedim är nio år och detta var hans fjärde år i rad på lägret. Det bästa i år var älgsafarit, och att de har ätit på McDonald’s. Han tycker också det ska bli tråkigt att åka hem, han hade hellre stannat här. Roslana, 14 år, är på lägret för första gången och tycker det har varit super. Det bästa med lägret var gårdagen, tycker Roslana, då hela lägret med medarbetare och alla barn samlades en sista gång och har det mysigt tillsammans. Roslana har också fått mycket saker här i Sverige, och allt hon fick kommer att användas väl hemma i Ukraina.

Hon längtar inte hem alls, hon vill bo i Sverige.

Ira Nikitina, som är tolk på lägret, berättar att hemma i Ukraina väntar skolan som börjar den första september.

– Annars kommer de hem till fattiga familjer, så det är ganska hemskt. Här på lägret glömmer de allt som har med Ukraina att göra, säger hon.

Det är svårt att spå framtiden för Tjernobyllägret. Berit Tillman menar att man inte kan veta hur man mår om ett år, och hur mycket ork man har för att ordna läger.

Men medarbetarna hejar på Rolf och Berit Tillman, de ser fram emot ett 25-årsjubileum. Men arrangörerna tar ett år i taget.

– Ja, jag blir nästan yngre för varje läger trots allt arbete, säger Berit Tillman.

– Jag har inte tid att bli gammal här, skrattar hon.

Men visst finns det framtidstro hos arrangörerna. Först och främst ska de ner till Ukraina vid nyår, för att lämna matpaket.

– Vi kommer att sälja kuponger nu i höst och samla in pengar, säger hon. Om lägret ska fortsätta, behöver arrangörerna allmänhetens pengar för att kunna hyra det gamla pappersbruket i Broby.

– Det har varit nytt för i år att vi har varit i lokalen på pappersbruket. Den fungerar jättebra, den ger akustik nästan som en kyrka kan göra, säger Rolf Tillman.

Tidigare har de använt sig av Hjärsås Missionshus för att förvara madrasser och sängkläder under hösten och vintern.

– Men det hade varit bra att ha allt på en plats, så vet man att allt finns i vår konsertsal, menar arrangörerna.

Berit Tillman menar att man aldrig kan lova att det blir ett läger nästa år, eftersom man inte vet hur man mår. Men det är vad de siktar på, tycker Rolf Tillman.

– Men då krävs det att vi står på en stabil grund, med lokal och medarbetare. En del av dem börjar ju bli lite slitna, säger Rolf Tillman.