van der Poel: "Jag är glad att jag kom hit"

Armand Duplantis, Henrik von Eckermann, Walter Wallberg och Marcus Ericsson fick snällt sitta kvar vid borden medan van der Poel sprang upp och ned från scenen i Avicii arena.

Han berättade om en vän som dog, och läste ur vännens testamente – och det fick också bli van der Poels farväl till idrotten.

Skridskostjärnan berättade också om hur han som åttaåring träffade en överenskommelse med sig själv.

– Jag ska aldrig någonsin idrotta för att få en utmärkelse utan idrotta för att jag älskar det. Jag vill göra mig stolt, inte primärt andra, men det kanske sitter någon åttaårig där hemma och drömmer att få stå på den här scenen en dag. Då ska jag skicka med en hälsning till dig.

– Det går nog inte. Tyvärr, det är skitsvårt, och de flesta klarar nog inte av det men är det så att det inte skrämmer dig och du vill försöka ändå, se då till att följa ditt eget hjärta och gör det du vill och inte vad någon annan tänkt sig. Att du vågar gå din egen väg och att du vågar vara unik.

– Alla vi som står här på scenen i kväll gör det för att vi är annorlunda. Vi är inte som alla andra. Vi är outsiders allihop. Det verkar var vägen till framgång. Jag vill avsluta med att tacka juryn. Det finns en åttaårig grabb i mig som skriker av glädje just nu.

Nils van der Poel tog dubbla OS-guld i Peking, satte nya världsrekord och tog ett avslutande allroundguld i VM.

Sedan lade han av. Jobbet var gjort.

Tränaren och vännen Johan Röljer, utsedd till årets ledare för sin delaktighet i den fenomenale skrinnarens framgångar, hyllade van der Poel i sitt tacktal.

– Nils, jag älskar dig!

När van der Poel klev upp på scenen för att ta emot utmärkelsen som årets manliga idrottare, återgäldade han kärleksförklaringen.

– Johan, du sade en gång att Nils kommer att vinna VM även om du inte är där och hjälper mig. Det är inte sant. Vi gav upp mycket för att komma dit vi skulle, men valde varenda en av de uppoffringarna.

– Det är omöjligt att slå ett världsrekord om man inte vid sin sida har världens bästa coach genom tiderna. Den bästa typen av människor får inte stå på ett olympisk podium för de är upptagna av att uppfylla andra människor drömmar.

För TT berättade han efteråt om talen han höll.

– I olika delar av livet har olika människor betytt olika mycket för mig och under vissa perioder har några varit jättecentrala.

– Jag har fått så mycket "cred", fick stå på scenen, men jag ger hellre den uppmärksamheten till andra.

TT: Du gjorde det här som din sista grej?

– Ja, det var superkul. Jag är glad att jag kom hit.

Sara Hector, Sandra Näslund, Sarah Sjöström och Jonna Sundling gjorde upp om titeln årets kvinnliga idrottare.

Simmerskan vann.

– Oj, tack så jättemycket. Jag känner att jag har många år framför mig, mycket att utveckla och att se fram emot, sade Sjöström.

Bordtennisstjärnorna Mattias Falcks och Kristian Karlssons framgångsrika samarbete belönades ännu en gång.

De var först ut att prisas på Idrottsgalan – som årets lag.

– Vi har haft en otrolig resa. Det känns fortfarande lite overkligt det vi gjorde förra året. Jag är otroligt stolt, sade Falck om VM- och EM-gulden.

Skidskyttelegendaren Magdalena Forsberg fick ta emot Idrottsakademiens hederspris av Anna Carin Zidek och Helena Ekholm och det till stående ovationer.

– Tack så hemskt mycket. Nu får ni sätta er, annars börjar jag gråta häruppe. Det är en enorm ära att få står här och ta emot applåderna och att få hederspriset, sade Forsberg.

Hon tackade bland andra tränaren Wolfgang Pichler.

– Min tränare under sju år, säger Forsberg och hyllade Pichler för hans obeskrivliga engagemang, kunskap och nyfikenhet att hela tiden utveckla träningen.

– Danke, Wolfgang!