K-G Sjöholm – Femdagarsgeneral med rätt att minnas

För 22 år stod han i hetluften för ett av de största idrottsevenemangen i Skåne genom tiderna. Numera har den pensionerade översten hunnit fylla 80 år men trots vissa hälsoproblem är han fortfarande full av åsikter om bland annat den lokala idrotten.

Och i dagarna kommer K-G Sjöholm dessutom ut med sin bok där han berättar om sitt liv som officer, fritidspolitiker för centern och idrottsledare.

– Jo, jag har ju haft tid att skriva och minnas på senare år även om det här egentligen började som en ren familjegrej där min dotter Lisa ville att jag skulle sätta en del minnen på pränt, säger K-G Sjöholm när vi träffar honom och hustrun Anita hemma i villan i Hässleholm.

– Sedan har jag försökt att bjuda på en del episoder och händelser för att göra boken mera läsvärd.

Född och uppvuxen på gården Ruveröd en halvmil norr om Ljungbyhed var det inte självklart att det skulle bli en militär karriär för honom.

– Jag kunde mycket väl blivit jägmästare istället och jag är inte helt säker att jag valt samma karriär om jag skulle levt om livet, menar Sjöholm som dock tackar den militära utbildningen för mycket.

– En utmärkt utbildning på många sätt som jag haft mycket nytta av även i andra sammanhang.

Som 15-åring lockades K-G till orienteringen och han märkte snabbt att han gillade att träna.

– Hade fyra syskon som orienterade i Skärmfinnarna (Hyllstofta) och jag har alltid gillat kartor så det passade perfekt.

– Men jag gillade även annan idrott och att vara ute i naturen.

K-G började sin officersutbildning 1955 och var sedan placerad under 15 år från 1960 på T4 i Hässleholm.

– Blev idrottsofficer på T4 och det passade mig perfekt eftersom jag både gillade att tävla själv och organisera för andra, säger Sjöholm som bland annat fick idrottsutbildning på Bosön.

Placeringen i Hässleholm gjorde också att han under två omgångar var ordförande i Hässleholms OK.

Han var sedan också ordförande i Skånes orienteringsförbund och K-G berättar om hur han fick lösa ett ”älgproblem” under den tiden.

– HOK hade en tävling i Vanneberga där en, förmodligen inte frisk älg dog, berättar K-G som just veckan tidigare i lokalradion berättat för lyssnarna att problemen med att älgarna blev störda vid tävlingar var löst med annorlunda banläggning och viltzoner.

– Kunde se rubrikerna om den döda älgen komma till allmänhetens kännedom. Men jag kontaktade en kille jag kände vid KBS och han körde ut med deras nödslaktbil och sopade igen spåren.

K-G:s annorlunda sätt att som idrottsledare lösa vissa problem visade sig också när han som O-ringeneral 1995 hade placerat campingen på Hässlegårdens golfbana strax intill järnvägen. Järnvägstrafiken var dock kraftigt störande för de blivande camparna och K-G & co lobbade kraftig hos den orienteringsintresserade SJ-generalen Stig Larsson för att tågen skulle bromsa in när man passerade golfbanan. Larsson ville inte detta eftersom det påverkade tidtabellerna.

– Det var ju nej ända till dess att jag och en kollega övernattade i husvagn för att provsova och sedan meddelade SJ-generalen att det var omöjligt att få en blund i ögonen.

– Vilket fick Stig Larsson att beordra inbromsning av tågen men sanningen var att vi sovit som grisar efter vars en ordentlig whisky den natten, skrattar K-G Sjöholm som under O-ringen-projektet bland annat var högste ansvarige för över 4 000 mer eller mindre lokala funktionärer.

– Trots en del problem och ekonomiska ”överraskningar” fick vi ett fint överskott på arrangemanget och det gladde.

Under sin tredelade karriär hann han vara ordförande eller motsvarande i 14 olika föreningar, nämnder och organisationer.

– I 13 av dessa – inklusive Hässleholms hockeyklubb – ångrar jag inte en dag att jag tog på mig uppgiften men väl den 14:e – Hässlegårdens Golfklubb.

– Att vara ordförande i en golfklubb liknade nämligen inget annat som jag stött på, suckar K-G Sjöholm som fortfarande är av den åsikten att de bägge golfklubbarna i Hässleholm och Skyrup borde kunna slå samman sina verksamheter.

– Skyrup föreslog detta en gång men då var vi inte särskilt intresserade, me det borde vi nog ha varit.