Robin Nilsson: "När Gudmundur skrattade, Bjarki pratade och ”Kiko” showade”
Gudmundur roterade och log (!)
Lite typiskt är det allt. Efter en hel vecka med Gudmundur Gudmundsson, den argaste av de arga, lyckades jag missa ögonblicket när han till slut sken upp.
Det var efter storsegern mot Sydkorea som det hände. Ulf Berglund, tidigare sportchef i damallsvenska Kristianstads DFF och den som har skött presskonferenserna här i Kristianstad, lyckades till slut mjuka upp stenansiktet.
Själv satt jag vägg i vägg med podiet och lyssnade, men kunde inte se något. Därför har jag inga bevis, men vanligtvis välunderrättade källor i pressrummet bekräftar att det faktiskt skedde.
Vad är hemligheten?
– Det säger jag inte! sa en uppskruvad Berglund.
Nu råkar jag veta att Berglund överlämnade en gåva till Gudmundur och tackade för tiden i Kristianstad. Gudmundur tackade tillbaka och förklarade hur otroligt fantastiskt allt hade varit och vilken underbar tid de hade haft. Enligt ögonvittnesskildringarna från platsen pratar vi dessutom inte bara om ett leende, Gudmundur närmast skrattade.
VM är långt ifrån över, men jag kommer att sakna detta Island. Efter lördagens mixade zon och den isländska uppståndelsen efter det, var det i kväll rena nöjesfältet. Bjarki Mar Elisson tittade ivrigt efter någon svensk att få prata med och när presschefen sedan tvingades avbryta intervjun efter tre sekunder (live-tv kallade) tyckte jag mig se en glimt i ögat ovanför munskyddet.
Nu får gänget i Göteborg ta över det här landslaget.
Håll ett öga på Gudmundur från mig.
Portugals drömkväll
Efter en hittills väldigt anonym tillvaro i Kristianstad (helt enligt presschefens önskemål), kom till slut "Kiko” Costas stora kväll. 17-åringen gjorde sex mål i nyckelmatchen mot Ungern och såg till att Portugal faktiskt vann den här gruppen, som visade sig bli precis så jämn som vi trodde på förhand.
”Kiko” blev också nedslagen av Adrian Sipos efter 48 sekunder och Sipos fick se resten av matchen från läktaren. Det gjorde han tillsammans med de isländska fansen som höll på Portugal, men som sedan ändrade sig och plötsligt började heja på Ungern.
Det är ju som det är med förutsättningar i handbollsmästerskap. De är inte helt enkla att sätta sig in i. Men Islands supportrar var pålästa.
Det ultimata hade varit om Portugal vann, men max med fem mål. Då hade Island blivit gruppetta. Men när det nu började stå klart att segern skulle bli större än så bytte fansen snabbt sida.
Det hjälpte inte och nu står vi här med Portugal som gruppsegrare. Häftigt ändå. Det kanske inte borde spela någon större roll eftersom alla tre lagen ändå tar med sig två poäng vardera till mellanrundan, men med tanke på omständigheterna kan det visa sig bli avgörande.
Skulle alla Kristianstadslagen slå Brasilien och Kap Verde, men förlora mot Sverige – ett helt rimligt scenario – blir det i det läget Portugal som går vidare till kvartsfinal på inbördes möten. Så viktiga kan precis alla matcher vara på ett mästerskap.
Sloveniens sex mot fem
Jag har noterat Sloveniens udda taktik i sex mot fem och uppmärksamheten kring den, men tänkt att det kanske bara var en engångsföreteelse. Men så verkar inte vara fallet. Slovenien ställer verkligen mittsexan Blaz Blagotinsek på mittlinjen i övertagsspel och låter sedan de övriga spela fem mot fem.
Det är obegripligt. Eller genialiskt. Vi har ju inte fått se någon statistik på om de faktiskt är mer effektiva så här.
”Det blir mer plats för oss. Linjespelaren blir ibland nästan som en extra försvarare”, sa Jure Dolonec till danska TV2.
Nja, jag är skeptisk. Tills motsatsen bevisas väljer jag att tro att det här är någon form av poserande. Att förbundskapten Uros Zorman vill profilera sig som en slipad taktiker eller något.
