Söderling laddar om

I söndags hade han en hel tennisvärlds ögon på sig. Dagen därpå var det bara tränaren Magnus Norman, ett fåtal journalister och en vaktmästare som tittade på. Och medan Roger Federer slet på centercourten stod Söderling på träningsbanan. Sliten? Inte speciellt. Nöjd? Är gruset rött i Paris? Hans seger mot Rafael Nadal gav eko långt utanför Roland Garros och när han kom tillbaka till hotellet fanns det ett 80-tal textmeddelanden i telefonen. - Det var mycket tennisfolk så klart och kompisar hemifrån. Sedan var det många nummer som jag inte känner igen, ett där det stod: "Fan vad bra Robin, hälsningar Gunnar på Gotland". Jag känner ingen på Gotland och har ingen aning hur han fått tag på mitt nummer, skrattar han. - Vinna mot Nadal hade blivit stort vartsomhelst men just här i Paris...det blev helt sjukt. Kollar man på oddsen inför matchen antar jag att det var en rejäl skräll. Men så är tennisen, ingen kan vinna för alltid. Ingen kan heller ta ifrån honom söndagens bragd. Frågan är nu vad Söderling gör med den. I tisdagens kvartsfinal väntar förre världstrean Nikolaj Davydenko, en av tennisens mest anonyma stjärnor, mest känd de senaste åren för misstankar om läggmatcher. Men bakom det finns en världsspelare, bra på alla underlag och med utomordentlig fysik. För Söderling handlar det om att göra det som kan vara så svårt inom idrotten, att tvinga bort mättnadskänslan och hitta fokus igen. - Hade det varit för några år sedan hade jag nog tänkt tillbaka på matchen mot Nadal men jag har varit med i så många år nu. Man är inte bättre än sin senaste match. - Jag känner att jag kan fokusera. Det är klart att jag är medveten om att jag kan förlora men det vore otroligt synd om jag gick ut och spelade dåligt för att jag var så nöjd efter segern. Vad talar då för att Söderling blir den förste svensken sedan hans tränare, Magnus Norman, att nå semifinal i Paris? Det finns två självklara faktorer.

- Till skillnad från Wimbledon är det här mera slita och kämpa. När jag var här som junior kunde jag se matcher och man tänkte "jävlar, fyra timmar, puh". Då tänkte jag att det för min del skulle gå bättre i Wimbledon. Ser du det som en mognadssak? - För mig är det lättare nu. Förr ville jag att matcherna skulle gå snabbare. Jag sprang inte i onödan och jobbade ihjäl mig. Nu är jag beredd och vet innan vad som krävs.

- Det är skönt att veta att det ska mycket till för att jag ska få stryk på grund av fysiken. Det vet jag inte när det hände senast, får jag stryk så får jag det för att jag är en sämre tennisspelare. Sedan finns det självklart ännu ett bevis — det som skedde i söndags.