Professor Jerlovseget observatorium

Som från ingenstans dyker det plötsligt upp bredvid oss. Ett grått hus på höga betongpelare, med väggar av eternit och fönster utan glas. Den lilla skogsvägen heter Astronomvägen.Trappan reser sig brant. Dörren står öppen. För sextio år sedan fattade Emil Jerlov ledstången, vandrade över golvet och klättrade upp på taket för att i mörkret och tystnaden få uppleva en bit av evigheten under den gnistrande stjärnhimlen – och förhoppningsvis fånga något ovanligt himlafenomen på bild, som han ska ha gjort med Arend-Rolands komet den 1 maj 1957. Det råder en ödesmättad stämning. Den kompakta tystnaden på en plats långt ifrån bebyggelse bryts enbart av ett smällande ljud när snön töar och faller till marken.Vem var denne Emil Jerlov, som uppförde ett observatorium i Snärshults djupaste granskog?En framstående amatörastronom med ovanligt avancerad utrustning, om man ska tro en artikel i Populär Astronomisk Tidskrift från år 1958.Men även professor i gynekologi, författare till uppsatser på både svenska och tyska, kvinnoläkare på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, överläkare på Helsingborgs stads barnbördeshus och professor på barnmorskeanstalten i Göteborg. Dessutom ingift släkting till Fritiof Nilsson Piraten, som i sitt första äktenskap var gift med Emils syster Karin.Född i Eslöv kom han tidigt till släktingar i byn utanför Vittsjö, där han växte upp. Farfadern hette John Nilsson och var torpare i Snärshult. Som vuxen, och med en akademisk professur med sig hem, lät Emil Jerlov uppföra Skogatorps herrgård, ett klassiskt gulmålat corps-de-logi intill en äldre länga.Flera olika källor gör gällande att han här höll sig med både ett och två observatorier – han lär bland annat ha kunnat vinscha av taket på ena uthuset och se på stjärnorna där.Men det främsta observatoriet uppförde han naturligtvis så högt upp det gick. I skogen fanns ett betonghus som hade byggts upp som torvfabrik under kriget. Mängder med torv bröts i omgivningarna och sysselsatte många man.Dess tak blev den perfekta platsen. Många decennier senare blickar vi upp mot skelettet av rost, betong och eternit. Spända sätter vi prövande fötterna på trappan. Den ser gedigen ut, men stegen sviktar.– Herregud, vilket schabrak, utbrister lokalhistorikern Torsten Karlson fascinerat.– Men mycket stabilt, tillägger han och knatar på.Känslan på första våningen är närmast kuslig. Där hålen gapar i eternitväggarna sträcker sig granarna mot byggnaden med långa, yviga armar. Längre fram har taket delvis rasat.Avlånga betongfundament, och runda schakt i betongen ligger kvar som spår efter tiden då torv östes ned till väntande lastbilar under oss.Ytterligare en trappa leder upp till våning två. Trägolvet är uppruttet.Längs en avsats tar vi oss försiktigt till andra sidan byggnaden, uppför en brantare trappa tills vi når himlen där ovan. I nivå med grantopparna spejar vi ut över det ödsliga landskapet. Kupolen står intakt, med sitt tak av tjärpapp. Här hade Jerlov, enligt obekräftade uppgifter, tillgång till både en 10-tums Newton-reflektor och en så kallad blinkkomparator, en anordning som användes för att visuellt upptäcka små skillnader mellan två bilder – i det här fallet variabla stjärnor eller småplaneter.Idag är teleskopen borta och kupolens vridanordning har rostat fast. Ingen skådar längre stjärnor och planeter.Men de små specialtillverkade skyltarna längs den slingrande skogsvägen lämnar ledtrådar om historien. ”Jerlovs väg” står det på den ena. ”Vintergatan” på en annan. Torsten borstar bort snön från en tredje: ”Mostrarnas väg” står det där!Emil Jerlov dog 1976. Då hade han som en del i sin stora hobby varit med och grundat Göteborgs Astronomiska Klubb. Hemma i Vittsjö lär han gärna ha visat sitt observatorium för olika sällskap och föreningar, och hållit fängslande föredrag om himlakropparna. Och bland ortsborna cirkulerar rykten och historier om professorn – många med anknytning till hovet. Jerlov var hovgynekolog, säger någon. Andra vittnar om att hans residens fick kungligt besök vid flera tillfällen. Utflyttade Snärshultsbon Inger Bergwall minns hur hon som ung blev inbjuden till Skogatorps herrgård, och hur Emil Jerlov berättade att kung Karl XII skulle vara hans anfader.– Han var väldigt stolt över det och hade en stor tavla av kungen hängandes i entrén, berättar hon.Oavsett hur det ligger till med den saken är det i alla fall klarlagt att Emil Jerlov till slut gifte sig med en kvinna av adlig börd. Hennes namn var Wanja Aminoff Söderberg och hon var av en rysk ätt.Med den mytomspunne mannen i tankarna vänder vi bilen och kör hemåt.