Nya alternativ

Miljöpartiet befinner sig i en svår sits just nu. I princip har de tvingats att kasta mycket av sin egen politik över bord för att tillgodose efterfrågan på en mer restriktiv flyktingpolitik. Sannolikt känner sig en del av deras väljare lurade. Maktens pris ofta är ideologi. Men det finns gränser även för de som resignerat inför att vara lydparti till dem som har statsministerposten. Åsa Romson meddelar nu att MP bryter regeringssamarbetet om Socialdemokraterna går Moderaternas strängare krav till mötes. Centerpartiet säger nej till det liggande förslaget med motiveringen att Stefan Löfvens ”värdighetsargument” inte håller. C vill hellre ta emot flyktingar med sämre standard till en början och ändra andra regler istället för att lägga sig på lägstanivå. Bland annat föreslår C att det ska vara tillåtet och uppmuntrat från dag ett att man arbetar, till skillnad från nu, då man inte får arbeta utan uppehållstillstånd. De föreslår också att Migrationsverket ska sluta tillhandahålla bostäder för att minska administrationen och lätta på verkets arbetsbörda. Med Centerpartiets nej är det svårt att se att dem i en koalition med Moderaterna i nuläget, även om det är alldeles för tidigt att avskriva Alliansen som projekt. En regeringskoalition mellan Moderater och Socialdemokrater verkar i och med detta möjlig, för att inte säga sannolik, i framtiden. För Socialdemokraterna innebär det en praktisk lösning i att man kan hänvisa en restriktiv flyktingpolitik till Moderaternas krav och på det sättet avsvära sig en del av ansvaret för att ha bytt åsikt så snabbt och radikalt som man har. Det lär inte bli lätt: trots att båda partierna har migrerat mot mitten finns det fundamentala skillnader. Det är aldrig idealiskt med stora ideologiska skillnader i regeringsställning, som till exempel S och MP har visat. Men så länge flyktingfrågan dominerar debatten är det tyvärr kanske det mest stabila alternativet.