Rensa bland bidragen
Statens riktade statsbidrag, som delas ut bara om kommunen gör en motprestation, är många – så många att nästan ingen kan säga hur många det finns. Inte ens SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) kan med säkerhet säga det.
Minst ett 60-tal finns riktade till kommunerna och 24 till landsting/regioner finns, enligt Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson Emil Källström. Det är både ineffektivt och urholkar det kommunala självstyret, konstaterar han och vill föra in de flesta bidragen i den kommunala ”påsen”.
I år har flera statsbidrag tillkommit, till exempel 500 miljoner för att göra skolgårdar bättre. Det betyder mindre än två miljoner per kommun. Risken är att det kostar mer för kommunerna (och staten) med ansökningsproceduren än vad som tillförs.
Så är det med många av de riktade statsbidragen. De belastar byråkratin både i kommunerna som ska utforma ansökningar som stämmer med reglerna och i staten där tjänstemän ska granska ansökningarna och bevilja eller avslå. Ineffektiviteten blir alltså dubbel.
När det nuvarande statsbidraget infördes samlades huvuddelen av pengarna som en klumpsumma, i en ”påse”. Men efterhand har allt fler riktade statsbidrag tillkommit. Varje statsråd har velat profilera sig med några miljoner till sånt som sommarkurser, lärarfortbildning, teknikkurser för flickor, klimatprojekt eller cykelbanor.
Förutom ineffektiviteten innebär de speciella statsbidragen att det kommunala självstyret urholkas. Den lokala prioriteringen ändras av de statliga pengarna. Att de flesta små kommuner har svårt att kunna söka pengarna gör att det dessutom får slagsida mot att gynna de större och rikare kommunerna.
Såväl nuvarande som tidigare regeringar har varit syndare på området. Det gör att det borde gå att få bred enighet om att slopa de flesta riktade statsbidragen. Det skulle alla, utom statsrådens PR-byråer, tjäna på.
