Handlingsplan: försämring

2018 ska svensk grisproduktion prestera 30 producerade grisar per år och sugga till en maximal kostnad av 550 kronor per gris. Det är målet som nyligen presenterades av branschorganisationen Svenska Köttföretagen; att producera mera på samma lilla yta och göra det ännu lite billigare. Återigen blir det grisen som får betala kostnaden.

Matematiken vad gäller djurhälsa är enkel. På ett år finns 365 dagar. En gris är dräktig i 3 månader, 3 veckor och 3 dagar. I dagsläget får en sugga i genomsnitt 2,3 kullar per år. Grisar som hålls i sådan intensiv produktion på små ytor inomhus har inte någon möjlighet till att få utlopp för naturliga beteenden. Men det ska tydligen gå att pressa suggorna lite till.

Sverige är internationellt välkända för en god djurhållning och en stark djurskyddslag, som resulterar i en låg användning av antibiotika. Svenskt kött säljs idag med sina mervärden, och konsumenter är beredda att betala mer för dessa. Det finns stora möjligheter till ökad export av svenska livsmedel som bär på dessa mervärden, särskilt de ekologiska. Tyvärr riskerar Sveriges goda rykte att skadas av projekt som Handlingsplan gris – och det påverkar hela Sveriges livsmedelssektor. Det går inte att med ena handen sälja med de svenska mervärdena och med den andra handen urholka dem.

Johan Rockström, professor i miljövetenskap och chef för Stockholm Resilience Center, pratar ofta om planetära gränser, eller så kallade tipping points. Planeten är människan väldigt förlåtande, och absorberar många av våra misstag, men till en gräns. Gränserna blir allt tydligare vad gäller klimatförändringar och miljö. Kanske börjar vi även överskrida djurens gränser? Djuren har tillåtit människan att avla fram högpresterande maskiner med ett syfte: att växa fortare och producera mera. Men djur har också tipping points.

I boken Grisens historia skriver Martin Ragnar om hur kontraktet mellan gris och människa sedan länge har brutits. En gång i tiden gavs grisen ett värdigt liv, där den fick böka i rika ollonskogar. I utbyte blev den en högt uppskattad julmåltid eller kanske söndagsmiddag: köttet behandlades med samma respekt och vördnad som grisen behandlats med. Sedan hände något. Den bördiga ollonskogen byttes ut mot kall betong och spaltgolv där den renliga grisen tvingades stå i egen avföring. Kanske börjar djurens gräns nu bli synlig genom farliga antibiotikaresistenta bakterier som MRSA.

Kostnadseffektivisering och storleksrationalisering har varit lantbrukets väg under en lång tid. Nu bör

vi vara övertygade om att det inte är samma väg, där bonden blir till en fabrikant av djur, som är framtiden. Konkurrens genom pris, där miljö, djur och människor blir lidande, är varken framtidens eller Sveriges väg.

Svenskt djurskydd står inför ett vägval. Marknaden och konsumenterna visar tydligt vilken väg de har valt, genom att efterfråga mer ekologiskt och mer kött där mervärdena är tydliga. Nu måste vi alla se till att hålla den planetära gränsen för det svenska djurskyddet, och därmed säkra framtiden för världens starkaste djurskydd.