Makt över mat är makt över liv

Jag är en re­vo­lu­tio­när. Idag (läs i går) sådde jag frön till den gam­la kål­roten Baggens. Fröna kommer från Nor­diskt Genresurscenter (NordGen), en in­sti­tu­tion un­der Nor­diska Mi­nis­ter­rådet med upp­drag att be­vara ge­ne­tiska re­surser inom mat och lant­bruk.

Om sorten Baggens går att läsa föl­jan­de: Edit Baggens har od­lat den­na kål­rot så länge hon kan minnas. Den kommer från hen­nes far­mor Läns­mans Ka­rin An­ders­dot­ter som levde 1857-1942. Kål­roten od­lades till­sam­mans med mo­rötter och scha­lot­ten­lök på en bit av åkern. Den gula kål­roten är söt och god och mildare än den vita kål­roten Bjurs­ås, som odlats i sam­ma om­rå­de.

Ro­man­ti­serande lands­bygds­dra­vel, säger sä­kert nå­gon. Var­för ska det­ta be­hövas när det finns bil­lig kål­rot att köpa i af­fären, i form av sam­ma hög­av­kas­tan­de sort som finns i alla bu­tiker?

Fal­let kål­rot är ta­lan­de för alla livs­me­del. I din bu­tik, som i alla an­dra bu­tiker, finns bara en sorts to­mat, en sorts hav­re och en sorts gris­kött. Oav­sett var du handlar smakar det un­ge­fär li­ka­dant, el­ler lika lite.

De senaste de­cen­ni­erna har in­ne­burit en drä­nering av smaker i allt det vi äter. Växt­för­äd­ling och djur­a­vel in­riktas på max­i­merad av­kastning med mi­ni­mala kost­nader – och det ger sam­ma ef­fekt över­allt.

I dags­lä­get kon­trol­lerar fem fö­re­tag 75 pro­cent av det ut­sä­de som säljs över hela världen. Des­sa fö­re­tag äger ock­så de flesta pa­tenten, det vill säga makten över maten. Fö­re­tagen som äger makten över fröerna säljer även lant­bruks­ke­mi­ka­lier och konst­göd­ning som be­hövs för att sorterna ska kun­na odlas och av­kasta så högt som de ge­ne­tiskt tvingas att göra.

Lant­bru­ka­re som börjar med att köpa ut­sä­det för­binder sig att även köpa gö­dning och be­kämp­nings­me­del, och finner sig snart i en stark be­ro­en­de­ställ­ning gent­emot in­ter­na­tio­nella stor­fö­re­tag. Ett ta­lan­de ex­em­pel på följderna av höga skuld­sätt­ningar är de höga själv­mords­tal som syns bland In­di­ens små­lant­bru­ka­re.

Makt över fröet som ska le­ve­rera maten som alla be­höver är makt över män­ni­skor. En makt vi är vana vid i vår del av världen, men som snabbt sprider sig i länder som är fat­tigare än vårt. När makten över maten är full­kom­lig och kon­cen­trerad till en hand­full fö­re­tag, när bon­den inte äger sitt eget ut­sä­de el­ler skörden hen odlar fram – då be­hövs inga ar­méer för att upp­rätt­hålla världs­makten. Det mänsk­liga an­svaret för­svinner, och även til­liten män­ni­ska till män­ni­ska.

Som tur är finns många lant­bru­ka­re som ge­nom­för en re­vo­lu­tion. När makten över maten har flyttats från bon­den, har ock­så gläd­jen som ge­nom­syrar hela bon­de­yr­ket för­svunnit. Den gläd­jen ska tas till­ba­ka.

Det finns mer än en sorts hav­re, en sorts kål­rot, en sorts gris; det är det dags att åter­upp­täcka de gam­la smakerna och gam­la egen­skaperna som vi har glömt bort och bygga fram­tidens håll­bara mat­gläd­je på des­sa.

Så ett frö till en kål­rot, äg din mat, känn din bon­de – det är en av vår tids stora re­vo­lu­tioner. Makten över mat och liv hör till män­ni­skorna, el­ler mer kor­rekt: planet­skötarna.