En gång är in­gen gång, två gånger är en vana

Folk­par­ti­et, som nu­me­ra heter Li­be­ralerna, har många gånger sam­ar­betat med S-re­ger­ingar. För många inom S har FP varit favoritsamarbetspartiet, till ex­em­pel om skatterna el­ler kärn­kraften. Den enda rege­ring som S släppt fram utan att själv ingå var Ola Ull­stens lil­la FP-rege­ring 1978.

Folk­par­ti­et för­sökte ofta agera som sam­ar­be­ts­in­gen­jör för bredare upp­gö­rel­ser, till ex­em­pel för pen­sions­överenskommelsen.

Men med Jan Björk­lund som par­ti­le­da­re är det an­nor­lunda. Han har istäl­let hoppat av två av de stora block­över­skri­dan­de upp­gö­rel­ser som för­handlats fram på senare tid.

Först var det för­svars­upp­gö­rel­sen mel­lan S, MP och Al­li­ansen utom FP. Breda för­svars­upp­gö­rel­ser har ofta ef­ter­strävats för att ge en enig bild utåt. Folk­par­ti­et (som par­tiet fort­farande hette) med ”ma­jor” Björk­lund i spetsen hoppade av. Syf­tet var för­stås att göra för­svaret till en pro­fil­frå­ga.

Det kun­de vara för­stå­e­ligt Men här­om­vec­kan hoppade Li­be­ralerna ock­så av ener­gi­för­hand­lingar, trots att de ba­serades på Al­li­ansens ener­gi­upp­gö­rel­se 2009 som Björk­lund då stod bak­om. Hans of­fent­liga ar­gu­men­ta­tion fick un­der­känt av Fores chef Mat­ti­as Gold­mann som för­kla­rade att Björk­lund gav fel­ak­tig in­for­ma­tion.

Ef­ter ener­gi­upp­gö­rel­sen har Björk­lund ock­så kri­ti­serat främst Cen­ter­par­ti­et i or­da­lag så man kan undra: Vill han vara med i Alliansen? Men vad är hans al­ter­na­tiv – bli ett nytt V som står utan­för alla re­ger­ingar för att på­verka på mar­gi­nalen?

Yng­ve Sunesson