Obegripligt motstånd mot totalförbud
Ett globalt totalförbud med handel av elfenben skulle öka chanserna för den afrikanska elefantens överlevnad. Trots detta har EU-kommisionen motsatt sig fortsatt förbud i ett dokument inför en konferens om innehållet i Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora (CITES) i Johannesburg. Deras argument är att arten håller på att återhämta sig. Det stämmer, men det är en relativ återhämtning. Det är som att dra in nödhjälpen till ett svältområde för att inte riktigt lika många barn svälter riktigt lika mycket som förra veckan. Faktum kvarstår att de svälter. Faktum kvarstår att elefanten är hotad.
Det är heller inget bra argument att djur och deras välfärd inte är viktigt. Djurlivet i stora delar av Afrika är direkt länkat till människors välfärd. Elefanten kan vara den enda kassakon i ett i övrigt utblottat område. Att turister kommer för att se elefanterna innebär arbetstillfällen i form av skogvaktartjänster, chaufförer, hotellpersonal och parkchefer. Till och med gatuförsäljare kan tjäna sin magra inkomst på att turister stannar och köper vatten eller frukt. Elefantens utrotning eller kraftiga minskning leder till en destruktiv kedjereaktion av förlorade jobb och ökad fattigdom.
Dessutom stödjer man indirekt internationell organiserad brottslighet genom att tillåta handel med elfenben. Samma brottssyndikat som handlar med elfenben kidnappar barnsoldater och dominerar knarkhandeln: en handel som begår rovdrift på fattiga människor och föräldralösa barn. Att freda ett rikt djurliv i Afrika handlar lika mycket om mänskliga rättigheter som om ett underbart djurs rätt att existera. Det är nästan inga fattiga som tjänar på handel med elfenben. Tjuvjägare utnyttjas av brottssyndikat och riskerar dessutom sitt liv, eftersom skogvaktare på många ställen har tillstånd att skjuta för att döda. Att tillåta handel med elfenben som sedan säljs i Kina gynnar organiserad kriminalitet och inte fattig lokalbefolkning. Det finns inga försvarbara argument för att vara mot ett förbud.
