Priset för guld

Så är det över. De Olympiska spelen i Rio har avslutats. Den sista guldmedaljen har delats ut. Två guldmedaljer tog svenska idrottare. Jenny Rissveds tog hem guld i mountainbike och Sarah Sjöström i simning. Totalt samlade Sverige ihop elva medaljer under OS.

Sverige är långt ifrån någon ledande nation i OS. Vi är inte ens är bäst i Norden. Danmark slår Sverige i medaljligan tack vare fler bronsplatser. Sammantaget var det dock en relativt bra utdelning för Sverige, åtminstone i den moderna idrottshistorien.

Det som är intressant är också hur dominerande de kvinnliga deltagarna var i medaljskörden. Av de elva medaljerna stod männen bara för tre. Sarah Sjöström ensam samlade ihop lika många medaljer och av högre valörer än samtliga manliga svenska idrottsmän.

Det finns dock det som har lyckats sämre. Finland gör sitt sämsta sommar-OS någonsin, med bara en enda ynka medalj – dessutom en i brons. I Finland har redan diskussionen börjat om det usla resultatet och vad som borde göras åt det. Och naturligtvis handlar debatten också om resurser, där man i Finland enligt tidningen Hufvudstadsbladet disponerade 10 miljoner euro under 2016 för OS-satsningen, ungefär hälften av vad man från den finska toppidrotten bedömde att man behövde.

Det är naturligtvis svårt att få bra jämförande uppgifter om hur mycket pengar som satsas för att få fram en OS-medaljör. Men enligt Svenska Dagbladet har Sveriges olympiska kommitté under året fått ca 40 miljoner kronor i statsbidrag och dessutom 120 miljoner i sponsorpengar och liknande.

Vad privata företag använder sina pengar till är deras ensak, men de pengar som kommer i form av statsbidrag är en annan sak. 40 miljoner kronor är inte någon jättesumma i den statliga ekonomin, men det finns ändå anledning att fundera över om det är rätt att de pengar som med lagens hjälp plockats från skattebetalarnas löner ska användas för att betala för att vuxna människor jagar runt efter en boll, med eller utan klubba.

Det finns dock ett par tydliga skäl till att det ändå är ett vettigt sätt att använda statens pengar på. För det första så är det en del i en idrottskultur som också bidrar till att stimulera rörelse och motion. Om Sarah Sjöströms guld inspirerar ytterligare några ungdomar att börja med simning så är det bra.

För det andra finns det naturligtvis ett visst värde i svenskt deltagande i OS och framför allt svenska medaljer för att skapa en positiv bild av Sverige i omvärlden. För det tredje kan man se det som en positiv kulturupplevelse, som får statligt stöd som flera andra kulturella företeelser och institutioner.

Så visst kan det vara värt att lägga några kronor även på en elitsatsning som OS, sedan kan man ju undra hur mycket man skulle behöva lägga på en särskild satsning på manliga idrottare för att de också skulle komma hem med någon gyllene medalj.