Det italienska problemet

Italien har råkat ur för en jordbävning på 6.2 på Richterskalan, som har ödelagt en halv stad och dödat dussintals. Många fler är skadade. Bilderna visar på en chokerande förödelse på kort tid.

Italien har alltid haft mycket seismisk aktivitet, vilket i kombination med ömtåliga gamla kulturbyggnader som inte är byggda för att klara utmaningarna från en naturkatastrof ställer frågan om Italien har tillräckligt hög krisberedskap, eller rätts sorts beredskap.

Många bor i byggnader med dålig hållfasthet. Det är inte bara jordbävningar som är en fara: det är en realistisk prognos att Vesuvius kan få ytterligare ett jätteutbrott i framtiden. Vulkanen är fortfarande i högsta grad aktiv. Senaste utbrottet var 1944, men det faktum att den hållit sig stilla i 70 år betyder inte man ska känna sig säker: tvärtom. Flera experter, bland annat Professor Nakada Setsuya vid Tokyos univeristet, fruktar en ny jätteeruption på grund av mängden magma under vulkanen. Området kring Vesuvius är tättbebyggt på ett oroväckande sätt som gör det nästan omöjligt att få till en effektiv evakuering. Det finns en katastrofplan, men den är framtagen för lindrigare utbrott och inte för den totala utplåning som skedde efter utbrottet år 79. Man har en beredskapsplan för en naturkatastrof – man borde ha en för en kraft 100 000 gånger större än bomben över Hiroshima, som den bakom utbrottet -79.

Möjligheten att överleva en sådan händelse är betydligt större nu när man vet hur förstadierna ser ut och vilka varningstecken man ska leta efter, vilket man inte gjorde -79. Men det är nog en rätt klen tröst för den som får sitt hem förstört i ett förskalv, eller ännu värre skadas själv.

Eftersom Italien är med i unionen är det ett gemensamt ansvar att se till att landet kan klara både oundvikliga jordbävningar och ett aggressivt utbrott från Vesuvius, även om det är svårt att värja sig mot sådan förödelse. Kostnaderna i människoliv riskerar att bli förödande om man inte tar problemet på allvar.