Mata fortfarande inte trollen

Då och då rapporteras om personer som på olika sätt drabbas av så kallade hatstormar när de uttrycker åsikter offentligt. Det är naturligt att uppmärksamma hur folk beter sig på nätet men ett viktigt perspektiv saknas ofta och det är proportionerna.

Ledarskribenten Lisa Magnusson (Liberala Nyhetsbyrån) uppmärksammade detta på ett bra sätt tidigare i somras med ett exempel på reaktionerna efter komikern Sven Melanders klipp på Youtube om Zara Larsson. Han sa inget anmärkningsvärt, tvärtom fördömde han det som självklart ska fördömas, hur vuxna män ger sig på en ung artist med ord och tillmälen som saknar alla proportioner. Melander fick självklart många kommentarer om detta. Lisa Magnusson berättade att en stor majoritet var positiva och gav honom stöd. Ändå var det enskilda kommentarer med anspelningar på sex och våld som fick rubriker i medierna.

Så fungerar det ofta och bilden av ett samhällsklimat fyllt av hat och hot gör något med oss. Vi blir osäkra och otrygga och tror att det kan vara riskfyllt att öppet uttrycka sina åsikter.

Hatarna är långt färre än man kan tro när man läser nyheter om hur de agerar på nätet. Men de är aktiva. De har väldigt mycket tid att ägna sig åt att leta upp texter som behandlar deras favoritämnen: feminism, mångfald, mångkultur, våldsbrott och hbtq-frågor. Deras lackmustest är ett hitta ett feministiskt perspektiv eller utländsk härkomst på gärningsmän och våldsverkare.

En svensk hockeyspelare som tafsar på en kvinna på krogen= ingen nyhet. En man med utländsk härkomst (eller bara namn) som gör samma sak= drevet sätts igång.

Kvinna kritiserar orättvisor och diskriminering utifrån kön= hon hatas. Kvinna som kritiserar feminister= hyllas som bevis för att feminismen är ett vänsterprojekt. Medierna ska absolut inte sluta rapportera om hat och hot, självklart inte. Men en enskild hatares kommentar ska inte utmålas som norm när många har visat stöd.

Debattörer och politiker behöver också sansa sig i vad som beskrivs som hat och hot. Att få korkade kommentarer som i nedsättande ordalag kommenterar ens intelligens eller texter är inte hat.

Ibland när man läser inlägg från personer som säger sig ha blivit utsatta för hat och går in och läser dessa blir man lite förundrad. Mycket är korkat, orättvist och elakt, visst. Men man får vara elak, korkad och orättvis. Varje gång man själv ger uppmärksamhet till trollen trots att man har långt fler uppskattande ord att känna stöd av, så stärker man bilden av en utsatthet som inte finns.

Det finns ett parti som är väldigt bra på att ropa kränkt och peka ut sina åsiktsmotståndare som hatare. Skrapar man lite på ytan hittar man inte sällan en dom för misshandel eller ofredande eller hets mot folkgrupp hos dem som anser att en normal granskning av politiker är att hata.

Hat kan till exempel vara att kräva källa på påstående om allt som invandrare påstås få gratis, eller att man avkrävs en förklaring på vad man menar när man tycker att ”packet ska ut” eller hoppas att någon ska bli våldtagen. Verkligt hat och faktiska hotbilder mot offentliga personer ska tas på största allvar. Men ge inte troll större betydelse än de har.