Sve­ri­ge tjänar på att följa kon­ven­tioner

Stoppa Nordstream 2, kräver nu M och L. sä­ker­hets­po­li­tiska och ener­gi­po­li­tiska mo­tiv an­fö­rs.

Det finns in­gen an­led­ning för Sve­ri­ge att hurra över gas­led­ningen. Den be­hövs inte, och det ryska syf­tet är att trans­por­tera gasen för­bi Ukrai­na för att eko­no­miskt skada grann­landet. Att göra sig mer be­ro­en­de av rysk gas strider mot EU:s ge­men­samma energipolitik, vil­ket inte min­st Tysk­land borde inse och ta hän­syn till.

Men gas­led­ningen måste, pre­cis som när Nordstream 1 var ak­tu­ell, prövas en­ligt de lagar och kon­ven­tioner som finns. Den vik­tigaste är i det här fal­let FN:s havs­rätts­kon­ven­tion. Den ger alla länder rätt att, ef­ter mil­jö­prövning, läg­ga ned led­ningar på havets bot­ten i an­dra länders eko­no­miska zoner. Det är en vik­tig kon­ven­tion för Sve­ri­ge, som an­vänder den i många fall både i Öster­sjön och i Väs­ter­ha­vet.

USA har inte skrivit un­der kon­ven­tionen, vil­ket kan för­klara vice pre­si­dent Bidens in­ställning när han var i Sve­ri­ge för­ra vec­kan.

Men för ett li­tet land som Sve­ri­ge är re­spekt för FN-kon­ven­tionen be­ty­del­se­full. När Nordstream 1 prövades kom Alliansregeringen fram till att mil­jö­stö­rningen inte var till­räck­lig för att säga nej. Då var S och MP kri­tiska, nu är det M och L som vill gå emot.

Men var­je rege­ring måste upp­rätt­hålla lagen – el­ler i det här fal­let kon­ven­tionen. Det tjänar Sve­ri­ge på i det långa loppet.