Många av flyk­tingarna från Bos­ni­en har jobb

I bör­jan av 1990-talet kom tu­sen­tals flyk­tingar från det krigs­här­jade Bos­ni­en till Sve­ri­ge. 1993-94 kom näs­tan lika många flyk­tingar som för­ra året.

Nu har fors­ka­ren Jan Ekberg, Lin­né­uni­ver­si­te­tet, stu­de­rat hur det gått för de bos­niska flyk­tingarna på ar­bets­mark­naden. Det har gått bra.

Ef­ter tre år, 1997, var det 24 pro­cent av de bos­niska flyk­tingarna som hade jobb. Två år senare hade an­delen mer än för­dubblats, och 2013 hade bos­ni­erna näs­tan sam­ma sys­sel­sätt­nings­grad som in­födda svenskar.

När så många kom un­der ett en­skilt år, 1994 hade fram till för­ra året det högsta an­talet flyk­tingar som kom hit, spåddes stora pro­blem. De­batten och åt­gärderna då på­minde om dagens si­tua­tion.

Men pes­si­mismen visade sig onö­dig. Även om flyk­tingarna då som nu pla­cerades i kom­muner där det var svårt att hitta jobb och det dess­utom var en ex­trem låg­kon­junk­tur flyttade bos­ni­erna dit det fanns jobb.

All­ra snabbast gick det för de bos­ni­er som flyttade till fö­re­ta­gar­bygden i väst­ra Små­land–Gno­sjö, Gis­la­ved, Vag­ge­ryd och Vär­na­mo. De kom­munerna hade 2013 den högsta an­delen bos­ni­er i landet. I Mal­mö och Gö­te­borg, dit ock­så många bos­ni­er flyttade, tog det läng­re tid att få jobb.

Det går inte att ge­ner­al­isera ut­ifrån en flyk­ting­grupp, som hade hög­re ut­bild­nings­ni­vå än många som kommer nu. Men bos­ni­ernas fram­gångar visar att det går. Flyk­tingar be­höver inte fastna i utan­för­skap.

Yng­ve Sunesson