Slappheten möjliggör smuggel
Krönika
Att klappa en elefant är som att klappa en gammal, lite torr lädersoffa av hög kvalitet. Det är egentligen inte meningen att man ska klappa vilda djur. Men ungar gör som de vill. Gesterna, leken och nyfikenheten är överraskande lika det mänskliga barnet. Man får lite panik över tanken på att vi sätter dessa djur i bur. Men det värre att vi håller på att utrota dem, som om det är rimligt att vilda djur blir en parentes i planetens historia.
Den här veckan hålls en av de största konferenserna om bevarande av hotade arter, som elefant och noshörning. Det är Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora (CITES) som diskuteras. Tjuvjakt är frågan högst upp på agendan, av goda skäl. Det är konstigt att viltvård och artskydd inte oftare paras ihop med klimat och utvecklingsfrågor. Om tjuvjägarna vinner slår de ut hela ekosystem, med klimatkatastrofer som konsekvens. Tjuvjägare dödar till exempel gamar för att de inte ska larma om var kadaver av skjutna djur finns. Det kan röra sig om hundratals gamar per elefant. På det följer i värsta fall ekologisk kollaps. I vissa områden i Afrika är omvärldens intresse för vilda djur den enda lagliga inkomstkällan och det enda sättet att inte svälta, förutom ett magert jordbruk, där man lever ur hand i mun. Döda de vilda djuren, döda turismen och riskera att döda lokalbefolkningen. Matematiken är enkel.
Det gäller inte bara Afrika, även om sammanhangen där är extra tydliga. Varför kan man inte få tjuvjägare och smugglare att förstå det, om det är så enkelt? Även det är enkel matte. Tjuvjägarna är fattiga. Så fattiga att de ibland går barfota med trasor på kroppen. Om de inte är fattiga är de kriminella. Det är samma karteller som kidnappar barnsoldater, säljer droger, hyr ut legosoldater och smugglar elfenben. Dessutom vet man säkert att det används som inkomstkälla för terrorister. Att ge sig på smugglingen kan vara för internationella storbrottslingar vad skattebrott var för Al Capone: ett sätt att komma åt dem för ännu värre brott genom ett brott med lägre straffsats.
Ännu ett skäl att prioritera artskydd och tjuvjaktsbekämpning.
EU är världens största ekonomiska zon. Deras agerande är en stor del av möjligheten att lyckas bekämpa smugglingen. Förbjudna varor både säljs till EU och fraktas genom unionen. 2016 kom kommissionen med en handlingsplan mot smuggling av förbjudna animaliska varor, som elfenben. I slutet på 2016 ska parlamentet komma med en rapport om handlingsplanen mot smuggling och handel. Tänk hur sagor låter i framtiden om vi inte lyckas. ”Mamma, vad är Babar för något?” ”Det är en elefant. Det är jättestort djur som fanns när mamma var liten.” ”Hur stort då?” ”jätte, jättestort!” ”Så stora djur finns inte.” Tänk att behöva förklara för barnet att anledningen till att Babar inte längre finns på riktigt är att korkade rika människor ville köpa skrytiga prydnadssaker.
För detta förväntas fattiga människor svälta och hela ekonomier slås ut. Det är inte rimligt och det är inget trivialt problem. Förhoppningsvis når den sydafrikanska konferensen fram till samma slutsats. EU har redan gjort det. Det är i nuläget medlemsstaternas slappa tillämpning av regelverket som gör det lätt att smuggla utrotningshotade djurdelar till och genom Europa.
