Snart tomt i katedern

Det kan snart vara tomt i katedern. Enligt en artikel i Dagens Nyheter uppskattar Lärarförbundet att det saknas tiotusentals lärare.

Exakt hur många lärare som behövs framöver är osäkert, men det är ingen tvekan om att behovet av lärare är stort. Samtidigt är bristen på kompetent personal också stor i andra yrkesgrupper, inte minst inom offentlig sektor.

Staten har själv bidragit till att göra problemen större genom att skärpa kraven på dem som undervisar i den svenska skolan och därmed försvåra för skolorna att vara pragmatiska när det gäller hur man på bästa sätt disponerar de anställda man har.

Visionerna har farit iväg utan koppling till verkligheten och utan att man sett till att det funnits tillräckligt med lärare med rätt utbildning tillgängliga.

Lärarlegitimationskravet har gjort det svårare att locka tillbaka utbildade lärare som valt en annan karriär.

Betoningen av att läraren ska vara behörig i ämnet för den exakta årskursen försvårar möjligheten att erbjuda attraktiva tjänster, och drabbar framför allt mindre skolor.

Lönen är självklart en faktor. Där har det skett en ökning för lärarna under senare år, bland annat till följd av friskolereformen.

Samtidigt är det svårt att säga att just lärarna är felavlönade jämfört med andra stora grupper inom offentlig sektor.

Staten har försökt med sina lösningar för lärarna. Förutom försök att höja lärarnas ”status” genom krav på lärarlegitimation har man infört så kallade förste lärare med särskilda lönetillägg och nu senast särskilda statliga lönesatsningar för de duktigaste lärarna, finansierade med statliga bidrag.

Det är naturligtvis roligt för dem som fått löneökningen. Samtidigt har detta blivit en satsning utanför den normala löneöversynen, och missnöjet hos dem som mer eller mindre välgrundat inte fått del av det extra lönelyftet har ibland varit betydande.

Ska vi få skolan att fungera framöver behövs det en hel del nytt tänk och en och annan helig ko bör nog slaktas.

Till att börja med ska lönesättning utformas i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, inte vara en del i regeringens budgetgodis till specifika grupper.

Det måste också bli lättare att få fler som arbetar i skolan. Den utveckling mot ett mer slutet system som vi sett under det senaste decenniet måste vändas. Till exempel ska de som har en lärarutbildning kunna använda den i större utsträckning också utanför den exakta kombination av ålder och ämne som finns i examen.

Det kan också finnas behov av att utveckla nya yrkesroller – till exempel i ökad utsträckning använda lärarassistenter som utför delar av det som idag är läraruppgifter.

Den digitala tekniken behöver utnyttjas med det uttalade syftet att effektivisera lärarnas arbetstid. Inte minst behövs system som underlättar sådant som rättning.

Den tid som frigörs bör kunna användas för ökad tid tillsammans med eleverna.