Vänta med regionreform
Regeringens önskan att slå ihop dagens 21 län till bara sex storregioner har inte mött någon större entusiasm runt om i landet. Att redan 2018 genomföra tre av de här sammanslagningarna verkar i dagsläget inte realistiskt, även om civilminister Ardalan Shekarabi (S) inför tisdagens partiöverläggningar hoppades få med sig åtminstone något parti på en storregionreform redan nu.
Trots att ett flertal utredningar genom åren studerat frågan ur olika aspekter är det nu föreliggande förslaget ofullständigt. Förslag till överföring av ansvar och makt från staten till de nya regionerna saknas helt, och det är det enda tunga skälet för att göra en förändring.
Sjukvårdens organisation, som sagts vara ett av huvudskälen, har inte belysts av regeringens två utredare. Det andra huvudmotivet, att rationalisera den statliga organisationen och göra statliga myndigheters regionala organisation lika över hela landet och överensstämmande med de demokratiskt valda regionerna, har inte heller utretts närmare.
I går gick fyra tidigare landshövdingar ut med hård kritik mot storregioner. Det skulle leda till en kraftig centralisering av statens verksamheter ute i landet, om 21 länsstyrelseorter blir bara sex med de följdeffekter det får för andra myndigheters lokalisering.
SR:s Ekoredaktion tar upp de demokratiska effekterna av att storregioner skulle innebära att ett stort antal förtroendevalda skulle rationaliseras bort när fyra eller sex landsting blir en storregion. Mindre än hälften lär bli kvar med ökande avstånd till väljarna som följd.
Att historiska och kulturella band i många fall saknas inom de föreslagna storregionerna är ytterligare ett skäl att se över indelningen ytterligare. Det fanns när Regiojn Skåne bildades men den finns inte mellan Hallands fiskelägen och Värmlands finnskogar.
Visst kan det finnas en poäng med större regioner som får ta över betydande ansvar från staten. Men ta fram nya förslag och skjut upp reformen till efter 2018.