Ett slag i luften på gym

OPINION

Att sitta är bland det farligaste man kan göra. Föregående ordföljd är ett citat av folkhälsominister Gabriel Wikström (S), yttrat i samband med att ett storprojekt lanserades i maj, som till stor del gick ut på att minska fetma. I veckan kom så ännu ett Wikströmutspel på träningsområdet. Utökade möjligheter till oannonserade dopningskontroller i Sveriges gym behövs, menar nu Wikström. För icke-misstänkta. Det hela är dock en märklig ansats. Även om förekomsten av dopning inom idrott i sig är olycklig och bör motarbetas principiellt är det svårt att se hur hårdare tag mot slumpvis utvalda på gym bidrar till att lösa det faktiska problemet. Ur ren folkhälsosynvinkel borde problemet snarare vara faktumet att för få tränar och för sällan. Att i det läget politiskt arbeta för intensifierade kontroller kan rent av sända avskräckande signaler mot gymbesök. Därutöver uppkommer de etiska och praktiska frågetecknen kring förslaget.

Den tänkta reformen ska vara en del av socialdemokraternas idrottspolitiska program och enligt Wikström kan idén motiveras med att det just är i gymmiljön som dopning figurerar som mest tydligt. Inom mer organiserad idrott ska det ske långtifrån lika frekvent, lyder argumentationen. Att dopningspreparat och dess marknad och förekomst ofta är ett skadligt inslag i samhället är det svårt att tvista om i sig. Vad det mer exakt är regeringen nu tror sig kunna uppnå – och hur det egentligen ska gå till – är desto mer oklart.

Redan i dag finns stora möjligheter för gym att låta kontroller ske. Detta genom att de låter sig anslutas till ett system som Riksidrottsförbundet tillhandahåller och driver. På det sättet ges ett medgivande till att kontroller kan komma att ske på de anslutna gymlokalerna, utan förvarning. Den faktiska förändringen om regeringen får igenom sin vilja tycks vara en mer egen verksamhet som bara ägnar sig åt frågan och ambitionen är att den ska få möjlighet att göra tillslag på alla gym. Tommy Forsgren, som ägnar sig åt frågor kring dopning på Riksidrottsförbundet, tillstod tidigare i veckan själv att en aspekt är att många ser kontroller på icke-misstänkta är kontroversiellt. I den intervju som gjordes med honom av Svt Nyheter i måndags 21/11 sade han rentav att det ”det finns många juridiska och etiska problem att lösa” kring förslaget.

Ett principiellt och stort problem är att det lätt slår fel att försöka se ökad kontroll som lösningen på förekomsten av något. Att en tydlig plan om hur det hela ska genomföras och sedan löpa på saknas är visserligen talande i sig för det skissartade. Det är symbolik på hög nivå som här gäller. Därutöver går inte heller integritetsaspekten att bortse från. Människor är vana att ibland behöva göra vissa ibland obekväma uppoffringar för att i ett större perspektiv underlätta för allmän säkerhet. Kontroller i samband med besök på samhällsviktiga funktioner och att få bagaget scannat vid flygresor ser de flesta som förståeligt. Träningslokaler är något annat.

Många har svårt att över huvud taget samla motivationen att ta sig dit och för de som ändå har vanan kan det ofta vara ett sätt få avbrott från vardagen och slappna av. Att då plötsligt kunna avkrävas blod eller urin på plats utan att någon misstanke finns är en allvarlig etisk fråga som sträcker sig mycket längre än huruvida man är för eller mot en jakt på preparaten i sig. Att kontroller hos flera gym i dag förekommer är ett faktum och det kan säkert ibland finnas skäl till att det önskas. För en mer allmän intensifiering över hela landet krävs dock mer övertygande underlag.