Sverigedebatten som eskalerade
OPINION
Hur står det egentligen till i Sverige? Kaos eller frid och fröjd? Självklart är sanningen mer komplex än så. Likväl finns ett klassiskt och uttalat förenklande narrativ som brukar tas upp. En opposition som svartmålar och ett regeringsunderlag som å sin sida skönmålar, för att uttrycka det hårdraget. Det är naturligt för en opposition, och för den delen medborgare och opinionsbildare, att vara kritiska och vilja lyfta brister i det som sker. På samma sätt ligger det i en regerings intresse att försöka lyfta fram goda exempel och försöka ingjuta hopp om framtiden hos befolkningen. När övriga politiker eller debattörer uttalar sig vill regeringsföreträdare rimligen bemöta. Detta är däremot något som brukar vara förbehållet just aktörer inom politik- eller opinionssfären. Den svenska regeringen agerar för tillfället särskilt uppseendeväckande. När Stefan Löfven går ut och kritiserar författaren Katerina Janouch tangerar man ett känsligt område. I sak är överdrifter och missförstånd alltid olyckliga att sprida om så skulle ha skett. Men det kan inte betraktas som en svensk skyldighet att sprida bilden av att det fungerar bra i Sverige. Detta oavsett hur man ser på Janouchs uttalanden i sig. Att kritisera och diskutera uttalanden är en sak och bör även uppmuntras, men den hetsiga stämning som följt upp intervjun, och slutade med att självaste statsministern gick ut och satte ned foten, saknar alla rimliga proportioner. För all del, det tål att diskuteras att en namnkunnig författare ger en sverigebild många inte känner igen sig i utländsk media. Men att statsministern ytterligare gjuter olja på vågorna i debatten är faktiskt märkligt.
Den 10 januari uppmärksammades klippet. Filmskribenten Hynek Pallas beskrev i DN Kultur hur Janouch låtit sig intervjuas i tjeckisk teve och hur den bild som togs upp av Sverige i intervjun var allt annat än vacker. Hon kände bland annat oro för att vistas ute och undrade hur integrationen ska lyckas, och tog även upp hur en stor bostadsbrist råder. Pallas kom instinktivt att tänka på desinformation baserad på rykten, ofta av ryskt ursprung. Debatten var sedan ett faktum och flera debattartiklar har hunnit publiceras med avståndstaganden. Bland annat författaren Carl Rüster kritiserade Janouch i en text på Svt Opinion.
Vid sidan om rena inlägg, mer eller mindre indignerade, gjordes fler markeringar än så. För en vecka sedan valde bokhandeln Läslusen i Uppsala att plocka bort Janouchs böcker från hyllorna i rent avståndstagande. Ur detta startade i sin tur en diskussion om huruvida bokhandlare agerar rätt eller inte när man väljer (bort) böcker efter hur man som företagare uppfattar att enskilda författares åsikter ligger. Även hennes eget förlag tog avstånd från henne.
Att Janouch väljer att vädra tankar om oro för Sverige som land i tjeckisk media väcker givetvis reaktioner och det hade snarare varit konstigt om responsen uteblev. I sig förekom även en del oklarheter i det hon sa. De mer vaga och svepande uttalandena är visserligen rent subjektiva, men även specifika uppgifter med mycket oklara källor togs upp.
Det är problematiskt och invändningar är då rimliga. Samtidigt får vi i hela diskussionen inte glömma att Janouch är en enskild medborgare och att hetsiga ord eller bokindragningar knappast för oss framåt på ett särskilt konstruktivt sätt. I onsdags 18/1 kallade statsminister Löfven Janouchs uttalande för ”mycket konstigt”, från en stor konferens i Davos. Som för att ytterligare öka livskraften i ett diskussionsdrev med redan högt tonläge.
