Sydsvenskt bonadsmåleri var ett stort intresse

Filosofie doktorn Elisabeth Berglin, Södra Sandby, har avlidit i en ålder av 80 år. Närmast anhöriga är barnen Staffan, Fredrik och Johan med familjer samt maken Börje Karlsson och hans barn med familjer.

Elisabeth föddes i Sollefteå och växte upp i en familj där pappa var officer. Hon var ett begåvat och livligt barn.

Somrarna på släktens lantställe vid Tunsjön betydde mycket för Elisabeths intresse för natur och odling. Hon tog studentexamen 1956 i Göteborg, dit familjen flyttat.

Universitetsstudier i engelska i Göteborg följdes av kulturgeografi och zoologi i Stockholm, botanik och miljövård i Lund och ämneslärarexamen i Malmö.

Hon gifte sig med Bengt Sölve 1959. Förste sonen Staffan föddes under familjens vistelse i Kalifornien. Familjen återvände till Stockholm, där Fredrik föddes.

Den gröna vågen förde familjen 1967 till den då förfallna gården Stanstorp 1 vid Ringsjön i Höör. Gården renoverades grundligt. Året därpå föddes Johan. Elisabeth var högstadielärare i Höör.

Efter skilsmässa såldes gården 1983 och Elisabeth flyttade till Lund, påbörjade etnologistudier och en tjänst som studievägledare vid Etnologiska institutionen.

”Bonadsmålaren Johannes Nilsson kom in i mitt akademiska liv” skriver Elisabeth i sin självbiografiska släktbok. Hennes doktorsavhandling En bonadsmålare och hans värld uppmärksammades i vida kretsar.

Hon fortsatte sitt arbete bland annat med att ta fram en databas över sydsvenskt bonadsmåleri.

Under de här åren träffade hon Börje. De gifte sig 1989 i New York. Båda var engagerade i naturvårds- och miljöfrågor. ”Rädda Ringsjön” stod högt på agendan. Elisabeth deltog i Skånes floraprojekt. Hon engagerade sig även vid bildandet av Miljöpartiet i Höör.

Paret köpte ett förfallet torp, Sönnerlycke, nära Maglehem. Reparationsarbetet av det gamla boningshuset blev omfattande, ett korsvirkeshus med stråtak byggdes, skogsmark köptes och ängarna fick en ny fårflock. Ett jättestort trädgårdsland anlades.

I februari 2007 drabbades Elisabeth av stroke, hälsoläget blev kritiskt. Elisabeth tog sig igenom, men en bestående vänstersidig förlamning gjorde henne rullstolsburen och beroende av omfattande hemtjänsthjälp.

Elisabeth firade sin 75-årsdag på Sönnerlycke och strax därefter gick flytten till S Sandby.

De sista åren arbetade Elisabeth målmedvetet med släktboken Gemenskaper – Erinringar från ett liv, som i korrektur låg färdigt på hennes 80-årsdag.

Hälsan blev med tiden sämre, flera komplikationer tillstötte.

Jag minns med stor tacksamhet Elisabeth som en varm och stöttande vän, som det alltid var givande att träffa. Hon hade ett brett natur- och kulturintresse med en forskares nyfikenhet. Som hängiven trädgårdsodlare fick hennes kreativitet och målmedvetenhet ett tydligt uttryck.