Vildsvinen förstör mark för miljoner
– Nu syns det knappt för snön, men här är det helt uppbökat, säger Stig Lundström och sparkar med gummistöveln i snön.
Men det är en underdrift. Åkern, som vanligtvis är platt, ser ut som ett månlandskap, med jordbruna kratrar i kontrast mot det vita. Det råder inget tvivel om att det är vildsvin som har varit framme.
Skadorna på marken, som brukas för odling av foder till boskap, så kallat ensilage, måste nu plöjas upp och sås om – en extra kostnad för ägaren Stig Lundström.
En skörd på kraftigt uppbökad mark innebär att jord följer med grödorna, vilket innebär en fara.
– Åkrarna är helt körda. Om det finns jord i ensilaget och korna får i sig det så påverkas mjölken. Pågår det under lång tid kan näringsidkaren bli avstängd som mjölkbonde, säger Stig Lundström.
Den stora förödelsen beror enligt Stig Lundström på att vildsvinen har blivit för många. En bidragande orsak är att markägare och jägare ställer ut foder till vildsvinen för att skapa ett rikt bestånd att jaga – något som är helt lagligt.
Men Stig Lundström är skarpt kritisk.
Trots att utfodringen sker på någon annans mark så påverkas även han.
– Med utfodring så får man onaturliga rörelsemönster i viltstammarna. Djuren rör sig mellan platserna. och på vägen så bökar de. De förstör allt från jordbruksmark till trädgårdar och kyrkogårdar.
Stig Lundström, som sitter som vice ordförande i Lantbrukarnas riksförbund i Skåne jagar själv, men vill att utfodringen förbjuds.
– Vi kan inte komma till den punkten att alla ska ha allt vilt på sin mark alltid.
– Det finns ingen anledning att mata vilda djur under en normal svensk vinter. Det kan dock bli besvärligt för djuren om det blir djup snö och skare. Då har till exempel rådjur svårt att få tag i mat. Men alla djur är anpassade för att leva i det vilda, säger Stig Lundström.
Han får medhåll från Nils Carlsson, viltvårdshandläggare på länsstyrelsen.
– Det här är en komplex och infekterad fråga som pågått i många år. Vi är inte glada för utfodring med rotfrukter. Det skapar en stor ansamling av djur i området – och så får grannarna skador, säger Nils Carlsson.
– Utfodring bör ske med spannmål eller ensilage, alltså processerat gräs, och med måtta. Men folk gör det året om, för mycket och med fel mat.
Samtidigt betonar Nils Carlsson att problemet har blivit bättre de senaste åren.
– För cirka sju år sedan var det vanligt att vi stötte på wienerbröd och lösgodis, i bland i plastpåsar. Det börjar försvinna. Men sockerbetshögarna kan också ställa till problem. Det pågår forskning som visar att betorna inte är hälsosamma för djuren, säger Nils Carlsson.
Länsstyrelsen ska nu lansera ett projekt för att sprida kunskap om den pågående utfodringen.
– Vi vill ha en övergång till att man planterar till exempel honungsört och cikoria – mat som djuren får lov att äta. Det kan minska skadorna på det man redan odlar och gynnar även fjärilar, humlor, bin och andra djur som vi ser minskar i landskapet, säger Nils Carlsson.
Eftersom fodringen är laglig måste man dock förlita sig på människors goda vilja. Men Nils Carlsson är optimistisk.
– Jag tror att de flesta jägare har ett intresse av det vilda och vill ha friska och bra djur, säger han.
