Bryggarsonen som fått smak för vin

Vinintresset odlar han på Hällåkra vingård, några kilometer norr om Anderslöv, där han bor. Han berättar att en skolelev till honom var dotter till vingårdens ägare och hon erbjöd sig att ordna så att han kunde vara med på en skörd.

Det ville han gärna, tyckte det var roligt och intressant och har sedan engagerat sig mer och mer.

Annars är han som sagt bryggarson. När han föddes i Ystad var hans far tjänsteman på kvarnen där.

– 1950 övertog han min morfars bryggeri i Trelleborg, Walls bryggeri, som innan dess hette ”J Jeppsson eftr O Wall”.

När det blev dags för gymnasiestudier började Rolf Olsson tågpendla från Trelleborg till Malmö, där Malmö Tekniska Institut fanns.

Efter ingenjörsexamen följde militärtjänstgöring på trängregementet T4 i Hässleholm.

– Mitt första jobb som ingenjör hade jag på ett ritkontor i Borrby, ritade bland annat formverktyg till betongrörindustrin.

Där arbetade han i ett drygt år. Sedan följde olika anställningar.

– På den tiden var kutymen att man inte skulle stanna mer än tre år på ett ställe; man skulle gå vidare för att vidga sina vyer.

Sålunda arbetade han de följande tolv åren på fyra olika ställen i Malmö.

1972 tvingades han till ett stort beslut. I samband med en företagsförsäljning skulle han bli tvungen att flytta till Skänninge i Östergötland för att få arbeta kvar.

Han beslöt sig för att stanna kvar i Skåne och starta eget, Han kände dock att han behövde andra inkomster också medan han arbetade upp firman och hade därför flera andra jobb också; nattportier på hotell Scandinavia i Malmö, fritidsledare på motorfritidsgården i Fosie i Malmö, han körde turistbussar, bland annat skidresor till Alperna.

Han och hustrun Lena – ”Vi träffades 1961” – hade först bott i Södra Åkarp strax utanför Vellinge, men efter att de hade adopterat en son från Korea och fått en på egen hand tyckte de att del lilla Skånelängan blev för trång.

De fann vad de sökte vid landsvägen genom Anderslöv och flytten skedde med hjälp av en bryggarbil från Walls.

– Här har varit konditori och här har varit ölkafé, berättar Rolf Olsson och visar och berättar om förändringar som huset har upplevt genom åren.

Nu bor han här ensam, sedan hustrun gick bort för ett par år sedan.

Efter att de flyttat in växte familjen ytterligare; de tog hand om ett fosterbarn. Först var det meningen att det skulle vara för ett år, men omständigheterna ville annat:

– Han blev kvar, som en av sönerna. Så vi har fått tre barn, på olika sätt.

Barn innebar engagemang i Hem och skola.

– En dag sade rektorn till mig: Du som är ingenjör, du kan väl matte?

Det kunde han ju, så han tackade ja till ett sjukvikariat. Det blev mer, och han märkte att han trivdes så mycket bättre i skolan än ensam i kontoret hemma i källaren.

– När jag kom in i skolans värld tyckte jag att där var ett väldigt trevligt umgänge, framför allt med eleverna.

Det fanns en påbyggnadskurs för ingenjörer som ville bli tekniklärare och den läste Rolf Olsson på distans medan han uppehöll ett lärarvikariat i Sjöbo.

När han började som lärare hade han redan varit med om att starta en filmklubb.

– Det fanns ju ingen bio i Anderslöv. Jag läste att det fanns en filmklubb i Svedala och jag tog kontakt med dem och frågade hur de gjorde.

– Jag tog upp det på ett föräldramöte och de blev ju eld och lågor.

Det beslutades om en enkät, och den gav ett positivt svar.

– Vi skulle ha ett litet möte här hemma; här blev fullt av folk, alla kunde inte sitta.

Hösten 1978 var det premiär för Asterix och hans tappra galler. och kön var lång till skolan.

Filmklubben var i verksamhet ända till 2014; sista föreställningen var med Musses glada sommar. Då hade Rolf Olsson hunnit vara med om en utveckling från filmer på stora rullar över videokassetter till dvd.

Och till hur människor numera konsumerar film via andra kanaler.

Rolf Olsson har varit inblandad i kommunpolitiken i Trelleborg också, som representant för miljöpartiet. Han berättar om bakgrunden:

– Torget här i Anderslöv kallades Pussatorget – för där fanns så många vattenpussar. Politikerna ville inte satsa här, så vi var ett antal föräldrar som satte oss ner för att ritade på ett torg som vi ville ha det.

De presenterade förslaget för ett kommunalråd på besök, och kunde på det viset påverka utformningen.

Rolf Olsson hade också synpunkter när kommunledningen ville tegla skolan i Anderslöv i stället för att putsa om den, och även när det gällde lokaliseringen av ett bibliotek.

1981 gick han med i Miljöpartiet. I valet 1982 ställde de inte upp.

– Men vi fick röster ändå.

1985 var man redo och fick två mandat i kommunfullmäktige. Rolf Olson satt på ett av dem. Han har suttit i kommunstyrelsen och i flera av nämnderna, i flera valperioder.

– Men när min fru blev sjuk gick jag inte på möten mer.

Några uppdrag har han dock fortfarande kvar – han sitter i valnämnden och i styrelsen för Trelleborgs fjärrvärmebolag.

Numera är det alltså vinet som upptar mycket av hans tid. Han är intresserad av alla dess aspekter, och tittar gärna på vinodlingar när han reser utomlands.

Han gör gärna utflykter med sin motorcykel också. Han tog körkort för lättviktare som 16-åring, fortsatte med tyngre maskiner, men höll upp när barnen var små.

Men de växte upp och nu har han en 1400-kubikare och ser fram emot turer på de skånska vårvägarna.

– Egentligen skulle den redan varit framme, men batteriladdaren är utlånad, förklarar han.

Namn: Rolf Olsson

Yrke: Pensionerad ingenjör, lärare, plus perioder som bland annat busschaufför och fritidsledare.

Familj: Tre söner, nio barnbarn, ett barnbarnsbarn.

Bor: Villa i Anderslöv.

Aktuell: Fyller 75 år den 12 april – vilket han inte tänker fira på något speciellt sätt.