Släpp prestigen för kommunens bästa
Misstroendet mellan blocken i Hässleholmspolitiken verkar vara total. Det gör att Svarte Petter-spelet verkar ha övergått i Löjliga familjerna. Men det går inte riktigt eftersom alliansen utan C är bara tre (när SD inte får vara med) och därmed inte får ihop en kvartett.
Maktspelet fortsätter därför utan regler. I går blev det tydligt att de förhandlingar som Pär Palmgren avslutade i måndags, genom att avlysa den planerade fjärde förhandlingsomgången – efter att redan i helgen ha kallat till presskonferens för att meddela att förhandlingarna avbrutits – inte kommer att påbörjas igen.
Oförsonligheten är lika stor hos de rödgröna. När Palmgren vägrade diskutera budgeten i november och inte heller en revidering i januari betydde det att han och restalliansen har tagit på sig ansvaret för kommunen, var Mats Sturessons (C) tydliga besked på den presskonferens som de rödgröna ordnade i onsdags för att svara på Palmgrens alliansbesked i måndags.
Utvecklingen är illavarslande för kommunen. Båda sidor erkänner att mycket står stilla nu i den kommunala verksamheten. Det saknas ju inte bara några vice ordförande efter SD:s implodering. Också ett par ordförandestolar står tomma efter avhopp från M och L.
Utspelet om samlingsstyre var intressant, men kravet att utesluta V tyder på att det inte var seriöst menat. Det snabba avslutet av förhandlingarna, innan några realdiskussioner om revideringen av budgeten hade inletts pekar också på att Palmgren egentligen inte trodde på (eller ville ha?) någon bred uppgörelse.
De rödgrönas krav på allt eller inget är inte heller ansvarsfullt. Med gällande mandatställning i fullmäktige skulle någon form av samlingsstyre fram till valet nästa år vara det bästa alternativet – om inte misstron mellan de ledande politikerna vore så monumental.
För att det ska kunna ske krävs att prestigen läggs åt sidan. Behövs kanske tillfälligt nya (eller nygamla) ledare som kan se bortom vinterns motsättningar?
