Nils G Ås­ling (C) kun­de ha blivit par­ti­le­da­re

I helgen slutade Nils G Ås­ling an­das. Han blev känd för svens­ka folket i Fäll­dins re­ger­ing 1976 som in­du­stri­mi­nis­ter. Då fick han han­tera den djupa eko­no­miska krisen i världen med bland an­nat varvs- och stål­kris i Sve­ri­ge.

Fö­re­tags­aku­ten blev be­teck­ningen på hans mot­tag­ning av fö­re­tags­le­da­re som be­gä­rde statens hjälp för att få fö­re­tagen att över­leva.

Men han var myc­ket mer än ”Kris­nis­se”. Han började som jour­na­list på tid­ningen Lands fö­re­gång­a­re och skrev böcker om kul­tur­po­li­tik och om för­fat­ta­ren P O Sund­man. Se­dan var han bland an­nat in­for­ma­tions­chef på Gun­nar Hed­lunds skogs­fö­re­tag, ko­ope­ra­tiva NCB.

Han var riks­dags­man i näs­tan 20 år, från 1969, och in­du­stri­mi­nis­ter i två om­gångar,

Ås­ling var ock­så le­da­mot i Cen­terns par­ti­sty­rel­se. Dis­kus­sionerna om vem som skul­le ef­ter­träda Fäll­din på­gick länge inom C in­nan han i vre­des­mod av­gick 1985. Ås­ling fanns med i dis­kus­sionen. Kan­ske var han inte själv in­tres­serad, kan­ske sågs han som inte till­räck­ligt ka­ris­ma­tisk.

Ef­ter att ha läm­nat po­li­tiken blev han ord­fö­ran­de för ko­ope­ra­tiva Föreningsbanken, som han som följd av bank­krisen blev tvun­gen att fu­sio­nera med Spar­ban­ker­na till det som nu är af­färs­banken Swed­bank.

Hans po­li­tiska arv förs nu vi­dare av sonen Per, som är ord­fö­ran­de i skat­te­ut­skottet och bland an­nat käm­par för att bankerna ska fort­sätta ta an­svar för kon­tan­ter.

Inom C minns mån­ga Nils G Ås­ling med stor re­spekt.

Yng­ve Su­nes­son