Flyhänt berättat med tennis i fokus

En dramatiserad sportfilm om vår störste tennisspelare genom tiderna och hans kanske mest märkvärdiga triumf. En utmärkt idé, får man väl säga. Själv undrar jag mest varför en sådan rulle inte kommit tidigare, men vissa idéer mår nog trots allt bäst av att sakta mogna för att lagom och bästa möjliga distans i det färdiga resultatet ska uppnås.

Mycket fokus ligger på denna sammandrabbning. Dock inte allt. Tillbakablickar där vi får möta både Borg och McEnroe i yngre år dyker upp titt som tätt, och då visar det sig minsann att den iskalle svensken hade tydliga humörproblem på tennisplanen som tonåring innan Lennart Bergelin fick honom att likt en tryckkokare hålla de heta känslorna inombords.

Fast i slutänden handlar detta alster förstås rätt och slätt om tennis. I filmens klimax bjuds man på ett sisådär tjugo minuter långt koncentrat av den knappt fyra timmar långa femsetsmatchen, och det hela ter sig både svettigt och riktigt spännande även för den som var med då det begav sig, och vet hur det slutar.

Dock kan jag tycka att de händelser och relationer som avhandlas i många fall känns lite väl korthuggna och/eller fragmentariska, lite mer kött på benen hade inte skadat Det betyder inte att jag efterlyser någon slags tungrodd eposstämpel eller påklistrad konstnärlighet. Däremot hade filmen mått bra av om upphovsmännen tagit lite mer tid på sig i skildringen av diverse skeenden och personer i de bägge tennisantagonisternas liv.