Att vara med i en teatergrupp handlar om mer än att stå på scenen.Foto: Håkan Jacobsson
Det var en föreställning med Eva Rydberg som fick Måns Carlsson att tända på teater. Foto: Håkan Jacobsson

Tio år och redan scenveteran

Det var när Måns Carlsson fick se en föreställning med Eva Rydberg som teatergnistan tändes. Nu är han tio år och redan scenveteran.

Namn: Måns Carlsson
Ålder: 10 år
Yrke: Studerande
Familj: Mamma, pappa, storebror
Bor: Hos mamma i Skurup, hos pappa i Svedala.
Aktuell: Har i sommar spelat med i Svaneholmsteatern, som just rundar av sin säsong.

Vi träffar Måns på borggården på Svaneholms slott. Här är han hemtam efter att ha spelat teater i två somrar. Och det innefattar inte bara att stå på scenen och sitta i omklädningen; nej, spelar man med i Svaneholmsteatern måste man vara bered på att rycka in med lite allt möjligt.
– Man ska bygga upp scenen, riva scenen, ta ut alla stolar, berättar Måns om en del av det arbete som publiken inte ser.
Den här sommarens uppsättning hette Snåljåpens snyltgäster och där spelade Måns gatpojke. Förra året, i Svinhugg på Svaneholm, agerade han skolgosse.

Vilken figur ligger närmast honom själv?
– Det är nog den i år. För jag är rätt busig.
– På ett snyggt sätt, är mamma Ulrika kvick att tillägga.

Det var hon som för några år sedan tog med honom till Biorama i Skurup, där de hade en provspelning för en uppsättning av Nils Holgersson.
Han hade nämligen blivit väldigt sugen på att spela teater.
– Jag såg Viva la Greta med Eva Rydberg på Fredriksdal. Jag tyckte det var jätteroligt – det var nog där som intresset började.
Den gick 2011, så då var Måns bara fyra år. Men upplevelsen satte uppenbarligen djupa spår.

Han hade hunnit bli hela sju år när han debuterade i spelet om Nils Holgersson, i huvudrollen, till och med.
– När de frågade om jag ville vara med nästa år igen ställde jag så klart upp.
Förra året fick han så frågan om han ville vara med i Svaneholmsteaterns sommarspel. Den kom genom en person som han redan kände från gänget kring Nils Holgersson.
Han tackade ja och stod alltså på scenen i år igen.

– Jag tycker att det är kul att få uppträda och få komma in i en karaktär.
Måns börjar bli rutinerad, spelar inte med någon skräck för att glömma replikerna.
– Ibland händer det att jag glömmer bort, men det fixar sig, det gör det alltid.
– Det händer nästan alla, och för det mesta försöker vi improvisera – ofta är det ingen som märker något, för publiken vet ju ändå inte vad vi ska säga.
Nu är spelsäsongen slut – det var föreställningar både på Svaneholm och på Piratenteatern i Vollsjö – och det är skolan som gäller för Måns, som går i fjärde klass.
Vi frågar vilka ämnen han gillar bäst – och han räknar upp nästan allihop.
Just den här dagen har han haft elevens val, men där brukar han faktiskt inte välja teater. I stället brukar han lägga den tiden på ämnen där han tycker att han behöver spotta upp sig.

– Men i dag har vi faktiskt sett på en teater, som tre tjejer i min klass hade gjort.
När han inte går i skolan eller spelar teater spelar han gärna tv-spel eller tittar på tv-serier – de får gärna handla om superhjältar.
Det händer att han går på teater också, till exempel tyckte han att musikalen Billy Elliot på Malmöoperan härom året var en stor upplevelse. Runt om i Skåne spelas det ju också en hel del sommarteater, men det har han svårt att hitta tid till – han har ju fullt upp med att repetera och spela själv.

Nästa år då? Måns är gärna med igen, men vilken pjäs det blir vet han inte.
– Vi brukar ha ett avslut på Biorama. Då brukar vi få reda på vad vi ska spela nästa år.
Då får alla inblandade också se en filminspelning av sin föreställning.
– Mest kul, men jag tycker att det är lite jobbigt att se sig själv. Jag vet inte varför jag tycker det, det bara är så.
Den där känslan är Måns inte ensam om; flera etablerade skådespelare har berättat att de tycker likadant.
Själv kan han mycket väl tänka sig att mycket väl tänka sig en framtid som skådespelare. Han har redan varit med i en film, en kortfilm som producerades på Skurups folkhögskola.

– Det var coolt att få se hur man spelar in.
Men det finns annat han också kan tänka sig:
– När jag gick i tvåan och trean programmerade vi. Jag tycker att det är väldigt kul att programmera spel.

Namn: Måns Carlsson
Ålder: 10 år
Yrke: Studerande
Familj: Mamma, pappa, storebror
Bor: Hos mamma i Skurup, hos pappa i Svedala.
Aktuell: Har i sommar spelat med i Svaneholmsteatern, som just rundar av sin säsong.