Mike Craft.
Inget hotell och ingen taxi. Det förde samman Carina Nilsson och Mikael Olsson från Stockamöllan och Tommy och Pernilla Kjellkvist från Kristianstad. Efter konserten skulle de gå till stugor med pannlampor och ficklampor.
Arbetskollegorna och kompisgänget från korttidsboendet Ekdungen i Jämshög var festladdade till max.
Entusiasm bland alla åldrar.
Det var så mycket folk att Louise Dimantins (Kyrkhult), Angelika Lindström (Broby) och Sofie Håkansson (Lönsboda) var tvungna att ta frisk luft efter en halvtimme av Smokies konsert. ”Vi väntar fortfarande på de gamla godingarna.” Kamratgänget värmde upp inför konserten med bad i bubbelpool och champagne.
1450 personer på Granada.
En av Sveriges absolut finaste folkparker, säger nöjesarrangören Thomas Deutgen (t h) om Göte Johanssons pärla.
Dumle, whisky och standardmjölk i Smokies loge.
Bandet som slog igenom 1976 lockar fortfarande.

Största festen i danstemplets historia

Lönsboda Ett jäkla partaj mitt ute i skogen, lovade Thomas Deutgen, dansbandsexperten och nöjesarrangören, inför Smokies konsert på Granada.
Hur det blev?
Häng med i texten, så kör vi.

En perfekt konsertkväll startar med uppladdning på Baltic Pizzeria i Olofström.
Därefter går man till Pizzeria Napoli och laddar vidare.
Om man ändå tvekar kring detonationskraften i festladdningen så kan man ladda lite till i taxibussen.
Festkommittén på korttidsboendet Ekdungen i Jämshög vet vad den sysslar med.
När det vankades Smokiekonsert skred man till verket omedelbart. 18 biljetter bokades redan i våras.
–Alla ville hänga med och ha trevligt. Vi är ett så glatt gäng, säger Susanne Olsson.
Kollegorna Elisabeth ”Bettan” Björklund, Pernilla Andersson och Anneli Andersson instämmer.

Skratt, cider och hjärtlig men rå jargong marinerar atmosfären kring gänget, där de hänger under vaktkurens tak.
De är sällan ute, intygar de. En passade barnbarnet i går (”farmor!” ropar någon). Nu är hon här. Partysugen.

Är ni förväntansfulla?
– Visst, Smokie är ju kult. Alla kan ju… who the fuck is Alice, säger Anneli Andersson.

Klockan är fortfarande bara 21. Det är drygt en och en halv timme till Smokie äntrar scen.
Bandmedlemmarna laddar också upp i Olofström, berättar Granadakungen Göte Johansson.
Hans öron och ögon är som tentakler. De böjer sig liksom runt avlägsna hörn av lokalen för att känna av om något praktiskt måste lösas.
– Det är mycket som ska fungera. Det har varit jäkligt jobbigt men roligt.

Och nu vibrerar du av förväntningar?
– Ja, jag skakar lite.
Som om inte 1450 besökare är nog (slutsålt sedan länge) har man 160 matgäster. Göte Johansson har även slagit upp ett stort partytält för första gången.
Folk dansar på geggamoja i takt till ett coverbands låtar.
Göte Johansson visar var Smokies buss ska backa in.
Där på baksidan finns en trappa som går till logen.
Jag inser att det knappast lär finnas tid att växla några ord med de legendariska popartisterna.
Men det gör inte så mycket.
Bandet har bytt ut så många medlemmar sedan de slog igenom på 1970-talet att jag knappt vågar lita på deras egen hemsida.

Risken är att jag framstått som okunnig kring vem som är vem.
Det har dessutom skrivits så många artiklar baserade på intervjuer med medlemmarna att det inte finns någon ny fråga att ställa.
What do you think about Lönsboda?
Bandmedlemmarna borde hur som helst ha lika god kännedom om svensk geografi som Leif ”Loket” Olsson under hans glansdagar på Bingolotto. Smokie har spelat i svenska storstäder, mellanstora städer, mindre städer.
Malung och Pite havsbad.
Nu kan de bocka av Granada innan de piper i väg till Irland och sedan Israel (andra stopp på turnén är Vitryssland och Färöarna).
Jag vill i alla fall se deras loge. Det bjuder Göte Johansson frikostigt på.
Jag kan stänga efter mig när jag är klar.
Smokies konsertpicknick består av sega nappar och dumlekolor.
Jameson och Jack Daniels (whiskysorter).
Vin och vatten.
Läkerol (fyra smaker).
En liter standardmjölk.

Väl ute på festområdet springer jag på paren Carina Nilsson och Mikael Olsson från Stockamöllan och Tommy och Pernilla Kjellkvist från Kristianstad.
– Vi har så roligt att man nästan gråter, säger Carina Nilsson.
Man kan säga att paren är lite nyförälskade i varandra.
Det fanns inga hotellrum lediga men till slut fann de vars en spartansk (men charmig) stuga vid Hjärtasjö.
Där träffades de för första gången på lördag eftermiddag. Paret i den kalla stugan fick komma in till paret i den varma stugan. Oxfilésnittar och gin och tonic.
– Hittar man inte trevliga hotell så hittar man trevliga vänner, säger Mikael Olsson.

Han är lite irriterad över att det inte finns taxichaufförer i Lönsboda.
– Jag gjorde en slagning på Google och fann två. Den ena är död och den andra lade av för åtta år sedan.
Framkörningsavgift från Osby gick på 600 kronor och var ledig först klockan 03.30.
Mikael Olsson och Carina Nilsson köpte pannlampor, så att de kan traska kilometerna till stugan efter konserten.

Oj. Ni lär bli trötta.
–Det gör inget. De har bara våningsssäng, så det blir ändå ingen bumpa-bumpa, skrattar Pernilla Kjellkvist.

Konserten närmar sig. Ett coverband värmer upp publiken med evigt gröna låtar.
Creedence Clearwater Revival (”Have You Ever Seen The Rain”.
Simon and Garfunkel.
Sånt.
När bandet väl kliver på scen en sisådär tio minuter efter utsatt tid är Granda lika knökfullt som förväntansfullt.
Sångaren Mike Craft visar att motionscykeln har fått stå tillbaka på grund av intensivt turnerande.
Kropp i kombination med frisyr, glasögon och mustasch för närmast tankarna till Peter Antoine (före detta fotbollstränare, studioexpert, affischnamn för Media Markt, deltagare i ”Du är vad du äter”).
Men publiken gillar vad de hör och ser.
Det gör nöjesarrangören Thomas Deutgen också.

– Vilken fantastisk atmosfär! Här är folk mellan 18 och 80 år. Alla glada. Det här är svensk folkpark när den är som bäst, myser han.
Resposen har varit otrolig, säger Thomas Deutgen vidare.
–Folk kommer fram och tackar mig för att ha tagit hit Smokie. Det är väldigt roligt.
Men utan Göte Johansson. ägare till Granada, ingen folkfest.
– Utan en eldsjäl som Göte och hans familj hade det aldrig fungerat.
I en intervju med Norra Skåne den 30 september lovade Thomas Deutgen ”ett jäkla partaj mitt ute i skogen”.

Kombinationen Granada och Smokie. 1450 biljetter sålda. Kunde det ens gå fel?
– Man måste vara ödmjuk. Man vet aldrig i dag. Men Smokie är ett väldigt starkt kort med publik från generationer. Jag tror att nostalgi är framtiden, på gott och ont.

Veckans ibladningar