En tung skånsk duo intog Tydingescenen

– Det e så mysed me Tydinge, rivstartsflirtade Danne Stråhed med publiken.

Artisten skulle i det närmaste kunna beskrivas som ett 60 kilo tungt skånskt lexikon med gitarr och ett sällsynt smittsamt humör.

Uttryck som ”baga”, ”kaga” och ”smaga” duggade tätt i snacket mellan sångerna och det fanns inte ett ”k” i språket så långt örat kunde nå.

Men vad gör det när alla förstår och får vad de har kommit dit för?

Danne Stråhed konstaterade att det är ”möged” och ”schitt”, men då kan man ändå spela en låt som heter ”Det ordnar saj”.

Även om stämningen var god präglades publiktrycket av söndag eftermiddag och första advent.

Taket var så att säga intakt efter spelningen.

Fläckarna efter omkullvälta kaffekoppar begränsade.

Efter en dryg timme äntrade Hasse Andersson scenen, klädd i röd tröja med hornbeprydda djur.

Han prisade julen.

– Det ska bli fint att äntligen få lagad mat igen. Gott ska det bli! Jag blir som ett barn när det är jul. Glyttigt, jag vet, men jag trivs med det.

Hasse Andersson rev av låtar och varvade med roliga historier och anekdoter från sin långa karriär.

Han förklarade göteborgsdialektens begränsningar i jämförelse med skånskan.

Drog sitt strå till stacken för att bygga vidare på en må bra-känsla i rödgul tappning.

Anders Engdahl hade tagit sig till Tydinge från Hässleholm för att lyssna på de båda artisterna.

– Det passar jättebra att Hasse Andersson och Danne Stråhed spelar samtidigt. Den som inte är här har verkligen missat något.

Han har följt Hasse Andersson under lång tid (de är jämngamla) och tycker att Hasse Andersson fortsätter att utvecklas.

– Han är en bra historieberättare. Han har växt på det området.

Sambon Gunnel Lang uppskattar båda artisterna lika mycket.

– De är bara så bra. Så enkla, så folkliga. Man blir så glad eftersom de sprider en sådan glädje.