En pionjär som fick revansch

I början av det här året avled Sture Johannesson, en skånsk, internationellt känd konstnär som länge var motarbetad av konstetablissemanget i Sverige. Han blev ryktbar genom sin innovativa affischkonst och sina betydande pionjärinsatser tillsammans med hustrun Charlotte på det digitala området. De hörde till hippiegenerationen och deras Galleri Cannabis som på 60-talet fanns på Lugnet i Malmö var mytomspunnet. Jag minns hur jag och min kompis Ola Åstrand i övergången mellan 70- och 80-talet lärde känna Sture och Charlotte som då bodde på S:t Pauli kyrkogata i Malmö.

Jag minns också med värme öppenheten och generositeten som de visade oss. En annan sak jag kommer ihåg är hur de entusiastiskt visade sina datorer och vilka kreativa möjligheter som fanns. Många av deras forna vänner hade vänt dem ryggen just på grund av det digitala vägvalet.

När jag letar bland gamla klipp hittar jag numret av tidskriften Kannibal från 1985 med mitt reportage om paret Johannesson. Rubriken lyder ”Den digitala revolutionen”. Sture förutsåg hur persondatorerna skulle få en avgörande roll i samhällsutvecklingen.

Sture och Charlotte var vid det laget goda vänner med Steve Wozniak som tillsammans med Steve Jobs grundade Apple. Följaktligen var det Apple 2-datorer som fanns i lägenheten på S:t Pauli. Finansieringen av Johannessons satsning ”Digitalteatern” kom från Styrelsen för teknisk utveckling och inte från Konstnärsnämnden. Enligt Sture verkade Konstnärsnämnden snarast vilja stoppa den digitala verksamheten. På något sätt var detta typiskt för Johannessons förhållande till makthavarna i den svenska konstvärlden.

Även om Sture Johannesson sent i livet fick både en upprättelse och ett erkännande i sitt eget hemland så förblev han en outsider och rebell. När jag 1998 skulle skriva en katalogtext om honom till den stora retrospektiva samlingsutställningen ”Hjärtat sitter till vänster – svensk konst 1964-1974” ville han flera gånger hoppa av hela projektet.

Motiveringen var att han inte ville ställa ut sina verk tillsammans med vad han uppfattade som totalitära vänsterkonstnärer. ”Hjärtat sitter inte längre till vänster, det sitter i halsgropen,” sa han bland annat. Ord som kom att fastna i mitt minne och som jag har citerat i en av mina senare dikter. Men Sture var med på utställningen som för övrigt blev en succé både publikt och kritikmässigt.

Många minns säkert också hur han 2004 höll en retrospektiv utställning i Lunds konsthall och då lyckades med konststycket att ställa ut cannabisplantor (legal industrihampa) vilket ledde till polisingripande. Därmed skapades nämligen en återkoppling till året 1969 när hans berömda affisch till utställningen ”Underground” i Lunds konsthall stoppades och det beslutades att hela upplagan skulle eldas upp.

En del exemplar räddades dock till eftervärlden och senare skulle den komma att tryckas i nya upplagor. På 00-talet ökade nämligen Stures internationella berömmelse och därmed efterfrågan på hans konst. Sture fick sin revansch till slut.