Ett trevligt övergrepp

De två bröder som fällts i Tingsrätten för sexuellt utnyttjande av barn fick straffen mildrade i Hovrätten. Domen innehåller ett antal rimliga formuleringar om varför straffet lindrats, men också en som fått bland annat chefsåklagaren Sven-Erik Alhem att höja på ögonbrynen.

Som en förmildrande omständighet nämns att barnen fick något ut av att umgås med männen ifråga. Det var helt enkelt roligt och trevligt mellan våldtäkterna. Ska man ska tolka det som att det är lite mindre kriminellt att våldta ett barn om barnet haft det trevligt innan övergreppet?

Det är ett mer begripligt argument att det faktiskt inte går att bevisa att bröderna har begått så många brott som de stått åtalade för. Att man inte kan fastslå att de begått våldtäkter i en så chockerande stor omfattning som det har hävdats. Dessutom trycker rätten på att barnen inte utsatts för annat våld än de sexuella övergreppen.

Konstiga motivationer för domar kan i värsta fall nagga på förtroendet för rättssystemet. Vilken förälder skulle vilja höra att det påverkat domslutet att man haft trevligt och spelat skitgubbe innan övergreppet? Syftet med att ha stränga straff för övergrepp mot barn är att samhället ska signalera att man inte får göra så här då barn inte själv kan värja sig, som i fallet med bröderna, som låtsades att sex var en rimlig gentjänst för att få vara vän med dem.

Sveket är snarare större i det här fallet: barn från otrygga hemliv har hittat en fast punkt i tillvaron och en vuxen de kände var på deras sida. I själva verket var vänskapen en lång inledning på ett övergrepp. Cynismen är fruktansvärd och barnen lär ha fått sitt förtroende för vuxna och samhället skadat ytterligare en gång. De gick från någon som behandlade dem illa till någon som behandlade dem värre. Detta, om något, är väl vad dessa barn kan sägas ha ”fått ut” av umgänget med bröderna. Det är svårbegripligt varför rätten väljer att formulera sig som den gjort.Martina Jarminder