Han forskar om leukemi

Men pengarna betyder förstås mycket. Hans forskning tillförs tre miljoner kronor om året i fem år.

– Det ger ju en arbetsro, säger han och tillägger att det också ger utrymme för att forska på vägar som man är osäker på om de leder någonstans, som kanske inte ger resultat, åtminstone inte på kort sikt.

Thoas Fioretos leder en forskargrupp på ett tiotal personer – antalett skiftar, det är ständig omsättning i sådana här forskargrupper – och huserar i BMC, Biomedicinskt Centrum i Lund.

Han är läkare, vilket har betydelse för just det här anslaget. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse vill i programmat med Clinical Scholars stödja just medicinsk forskning som sker nära patienterna.

– Jag skulle tro att jag lägger 70 procent av min arbetstid på forskning och att 30 procent är klinisk tjänstgöring, säger Thoas Fioretos.

Han är professor i klinisk genetik och hans forskning gäller alltså leukemi, eller blodcancer. Han studerar genetiska förändringar i leukemiceller.

– Jag vill förstå varför det uppkommer. Det sker genom mutationer i celler. Mutationer kan se väldigt olika ut – i själva verket finns det hundratals olika former av sjukdomen, med olika grader av farlighet.

Av detta kommer att behandlingarna också behöver se mycket olika ut, från individ till individ.

Thaos Fioretos berättar att hans intresse för genetik väcktes när han arbetade ett år på ett laboratorium på Kreta.

Att han var där berodde först och främst på att han ville lära sig grekiska, hans fars modersmål.

– Han var en enkel bondpojke som kom till Sverige och läste till läkare här. Han blev professor i medicin.

Grekiskan hade fått stå åt sidan när Thoas Fioretos var liten; mamma var från Österrike, så det fick bli tyska och svenska som talades. Han berättar att föräldrarna avråddes från att blanda in ytterligare ett språk när barnen var små.

Faderns yrke gjorde att familjen flyttade runt en del.

– Jag är född i Malmö och växte upp där och i Kristianstad, Örebro och Lund – mest Lund.

Han hade funderingar på att läsa juridik, men följde alltså i sin fars fotspår.

Han var redan läkare när han tillbringade det där året på Kreta, bland annat med att studera bananflugor, klassiska försöksobjekt för genetiker. Hemkommen tillbringade han ett år som kirurg i Kristianstad innan han gav sig genetiken i våld. 1998 kunde han sätta specialist inom klinisk genetik på visitkortet.

Att han kom att forska kring just leukemi, berättar han, beror på att han råkade träffa professor Felix Mitelman, också verksam i Lund, som höll i ett forskningsprojekt som handlade om just leukemi och där blev han en del.

– Sedan åkte jag utomlands och bodde i Los Angeles med min fru i två år. När jag kom hem började jag söka egna forskningsanslag.

Thoas Fioretos berättar att även mycket av tillvaron utanför själva arbetstiden ägnas åt forskning. Åt funderingar, åt att läsa in vad andra håller på med.

– Det är ett behov som driver forskningen, att hela tiden söka nya svar. Man blir liksom inte mätt, det kommer ständigt nya saker.

Och fastän man hela tiden finner nya former av cancer, så finns det en stark stimulans i att medicinen också utvecklas.

– Det finns flera exempel på cancerbehandlingar som tidigare krävt cellgifter och kanske benmärgstransplantation, men där det nu räcker med tabletter.

Hans egen forskning har fött fram det börsnoterade företaget Cantargia, som arbetar med att få fram läkemedel mot olika cancerformer. Där har man nu kommit så pass långt som till att prova läkemedel på patienter.

– Det pågår nu på flera ställen i Europa. Det är en stor tillfredsställelse att uppleva att något man arbetar med här kommer så långt.

Men det är fortfarande en bit kvar. Det är mycket strikt reglerat hur testning av ett nytt läkemedel ska gå till; när den är klar, och om man anser att medlet gör det man hoppats, följer också en process där olika myndigheter bestämmer om det ska godkännas.

Thoas Fioretos berättar att han inte längre är inblandad i ledningen av företaget, utan fungerar som vetenskaplig konsult.

Han har också, tillsammans med en matematiker, startat ett företag som byggt ett dataprogram för att analysera stora informationsmängder.

Thoas Fioretos var i Kina när beskedet om att han blivit Wallenberg Clinical Scholar kom. Det handlade om ett seminarium kring en upptäckt om barnleukemi som hans forskargrupp och en i Kina gjorde för ett par år sedan.

Vi träffar honom dagen efter att han kommit hem, han är lätt jetlaggad och har inte hunnit fira ännu.

Men det tänker han göra:

– Felix Mitelman sade till oss att ”ni måste alltid fira när ni har en framgång”.

För forskning handlar till stor del om att misslyckas, att det inte går som man förväntat eller hoppats, eller att man inte förstår vad som händer och varför. Nu finns det i och för sig en lärdom även i att få reda på vad som inte fungerar, hur det inte är, men motsatsen måste vara roligare.

– De forskare som överlever och tar sig framåt är vana vid motgångar. Det krävs ett visst psyke, säger Thoas Fioretos.

Och påstår själv att han är bra på att fira, att han lyder rådet från Felix Mitelman – som för övrigt har sitt arbetsrum bara några dörrar bort från hans.

Fira tänker han göra både med forskarkollegorna och med familjen – den kan också behöva få dela glädjen när allt arbete ger frukt.

För arbetet följer som sagt ofta med hem.

– Jag tycker om teater, musik, litteratur, resor. Mycket av det har jag försakat.

– Man jag har ju fått något annat, som är oerhört spännande.