Äntligen integration

Det har hitintills saknats en viss substans i Moderaternas integrationspolitik. Det har handlat mycket om vilka väljare man vill nå med ”budskapet” och inte lika mycket om vad budskapet är, förutom att Ulf Kristersson och hans parti vill ta emot färre invandrare. Därför var det glädjande att Moderaterna kom med lite faktisk integrationspolitik med konkret innehåll, som dessutom inte får de övriga allianspartierna att rulla med ögonen och börja krishantera.

Moderaterna föreslår en obligatorisk ”språkförskola” för nyanländas barn, om 15 timmar i veckan från tre års ålder. Det är ett konstruktivt förslag. Barn har lätt för att lära i så låg ålder och de riskerar inte att isoleras på en flyktingförläggning eller liknande, där svenskan inte blir en naturlig del av vardagen. Antalet timmar som behövs och nivån på och metoderna för inlärningen bör vara upp till pedagoger och språkvetare. Men tanken är god.

Att ge ett barn det nya hemlandets språk ger en bra start, inte bara för att barnet sen ska kunna klara att gå i svensk skola, utan också för att kunna delta i den gemenskap som finns i att förstå skämt och referenser som gör att samtal fungerar.

Obligatorisk närvaro vid en sådan förskola ger eventuellt också sekundäreffekten att föräldrarna får mer kontakt med samhället, när de hämtar och lämnar sina barn. Isolering är ett svårt problem för många nyanlända och försvårar integration och motivering till språkinlärning.

Liberalerna och Centerpartiet är försiktigt positiva, vilket innebär att förslaget inte måste ältas enligt principen ”herregud-detta-kommer-att-splittra-alliansen”, vilket är välkommet. Integrationen måste få komma ifrån spelteorin och bli riktig politik.

Moderaterna har utnämnt sig själva till ”den vuxne i rummet” inför den kommande valrörelsen. De har mycket kvar att bevisa innan de kan äga den beteckningen, men det är ”vuxen” politik att vilja stärka barns språkförståelse. Det är integrationspolitik på riktigt.