Vem lockar Sverige

Egentligen är det ett fint initiativ, som man kunnat berömma regeringen för. En insats som kan gynna fler än bara Sverige och svenskarna och vara till nytta för mänskligheten i stort.

Regeringen vill försöka fånga upp klimatforskare som inte längre känner att det amerikanska forskningsklimatet under en klimatskeptisk (eller klimatokunnig, det är oklart vilket) president gör det möjligt för dem att göra sitt jobb. Med klimatkrisförnekande chefer på nyckelpositioner, som NASA-chef, är det oklart hur forskningsgenombrott om klimatförändringar skulle behandlas på hemmaplan.

Frankrike har gått före med att erbjuda forskare fristad från den nya amerikanska klimat- och forskningspolitiken. Regeringen tänker sig nog att göra en Macron och få dubbel vinst i form av forskningsresultat och status för Sverige som en klimatpragmatisk nation.

Samtidigt är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta över att Sverige tycker sig göra ett storstilat erbjudande om att komma hit och jobba, när vi under de senaste åren istället gjort oss kända för att sparka ut kompetent arbetskraft ur landet. Dessutom har det skett på grund av bisarra och triviala anledningar, som att en arbetsgivare glömt att skicka in en blankett, eller att den anställde tagit ut någon dag för lite semester och inte förstått att det var ett (bisarrt) krav för att få vara kvar i landet.

Kan Sverige längre locka till sig spetskompetens? Det vore inte konstigt om svaret vid det här laget var nej. Hur ska man kunna garantera dessa gästforskare att det inte plötsligt blir ändring i regelverket, så att de får lämna landet och sitt liv här på kort varsel, oavsett kompetens och vad de kan bidra med till samhället?

Om regeringen menar allvar med detta måste de ge de personer som mot förmodan vill riskera att vara verksamma i Sverige garantier för att de inte kommer att behandlas på det respektlösa sätt som vi hitintills behandlat värdefull hitflyttad arbetskraft på.