Låt inte hämnd avgöra straffets längd
Hårdare straff är numera budskapet från nästan alla politiker. I vissa fall är det motiverat. När straffet för grovt vapenbrott höjdes kunde den som greps med en pistol i fickan häktas och därmed förhindras från att fortsätta gå omkring och hota folk.
Generellt finns det dock inget samband mellan längre straff och mindre brottslighet. Tvärtom har länder med dödsstraff snarare högre brottslighet. I USA där vissa delstater kan döma mördare till döden är mordfrekvensen mycket högre än i Europa där inget land har kvar dödsstraffet.
Med hårdare straff följer också kostnader. Det måste byggas fler fängelser som sedan ska drivas till höga kostnader. Även om det förekommit att celler på fängelserna stått tomma de senaste åren på grund av en minskande brottsfrekvens och sämre effektivitet hos polisen och övriga rättsväsendet, har nu nya fängelser börjat planeras som följd av både att skärpta straff döms ut av domstolarna och att straffsatserna höjts och föreslås höjas.
Inte bara hårdare straffsatser föreslås i debatten. Den tongivande ledarskribenten Ivar Arpi skrev i Svenska Dagbladet (ob M) i lördags en ledare där han krävde att brottsoffren skulle få inflytande över straffen. Men det skulle vara som att införa blodshämnd, som knappast tillämpats i Sverige ens under det förra seklet, än mindre de senaste decennierna.
Hederskulturer som lever kvar i andra länder, och i vissa fall tagits med till Sverige, fördöms kraftfullt och högljutt, ofta även av Ivar Arpi. Privat rättsskipning hör inte till ett modernt rättssamhälle.
Hämndbegär och hat mot brottslingar är lätt att förstå. Just därför ska brottsoffrens känslor inte påverka straffutdömandet. Brottsoffrens berättelse ska höras i domstolarna och kunna vägas in av domare och nämndemän. Men när domen ska falla och straffet utdömas måste domstolarna självständigt utdöma straffen.
Bara så kan rättssäkerheten garanteras för alla alltid.
