En fundering kring litteratursamhället

Litteraturen rör sig. Från skrivbord till redaktör, från tryck till distribution. Den struktur som gör rörelsen möjlig kallas ibland för litteratursamhället. Och den här våren har vi haft all anledning att fundera över vårt litteratursamhälles uppbyggnad. En av dess viktiga instanser, Svenska Akademien, har kritiserats och diskuterats. Å ena sidan: en oumbärlig garant för den smala litteraturens värde. Å andra sidan: en grupp elitister utan verklighetsförankring.

Det är svårt att bedöma följderna av Svenska Akademiens kris. En effekt tycks mig omedelbar, nämligen att klyftan mellan smal, föga säljbar litteratur och den mer marknadsanpassade har vidgats ytterligare.

Den nyutkomna avhandlingen Cavefors: förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenskalitteratursamhället 1959-1982 författad av bokhistorikern Ragni Svensson ger en historisk bakgrund till det litteratursamhälle vi lever i dag. Boken är vackert röd, kvadratisk och formgiven av Arina Stoenescu.

Avhandlingen handlar om förläggaren Bo Cavefors och om hans förlag med samma namn. Förlaget grundades 1959 i Cavefors föräldrars Lindhamnsvilla. Det drevs senare från Staffanstorp och Lund och är på så vis också en historia om det specifikt skånska litteratursamhället. Att avhandlingen är utgiven på lundabaserade ellerströms förlag är därför kongenialt.

Cavefors var något så ovanligt som en förläggar-dandy, en outsider och en gentleman. Iklädd kamelhårsulster skapade han omedelbart sig själv som myt i egen rätt. Cavefors gav ut politiskt radikala böcker, konstböcker, fransk 1960-talsfilosofi, afrikansk litteratur och undergroundpoeter som Bruno K. Öijer. Han tycktes strunta i marknadens krafter och i stället förlita sig på att böckernas litterära kvalitet så att säga skulle betala sig på sikt.

Det gjorde de inte, inte ekonomiskt i alla fall. Förlaget gick i konkurs 1982 efter ett flertal dramatiska händelser. Men böckerna finns kvar på antikvariat och bibliotek och böckernas idéinnehåll fortsätter cirkulera. Svensson visar hur ett litet förlag som Cavefors introducerar ett nytt intresse för det avkoloniserade Afrika, hur politiska konflikter i samhället spelas ut på förläggarens arena och att det ibland kan krävas en viss distans för att få överblick över de komplicerade processer som leder fram till ett förlags framgång – eller fall.

För boken om Cavefors handlar om så mycket mer än bara förlagsvärlden. Den är en kulturhistoria att känna igen sig i om man var med när det begav sig, eller som för min egen del, lära sig av. Kanske kan Svenssons avhandling till och med vara en liten pusselbit i förståelsen av vad som står på spel när Svenska Akademien ställer sig utanför samtidens krav på transparens och legitimitet.