Flygare som ser till att det fungerar på SM

Den här veckan koras svenska mästare i ett 50-tal sporter i Landskrona och Helsingborg. Många av disciplinerna har du, kära läsare, ingen aning om att de ens fanns.

Det krävs en stor ideell insats från många människor för att ett sådant här arrangemang ska fungera. En av alla dessa som ställer upp är Håkan Sjöberg, 65-åring från Trelleborg. Han har hand om de fysiska delarna i sporten civil flygfemkamp.

Vi träffar Håkan på Enoch Thulins flygplats mellan Härslöv och Vallåkra. Det är här de två flyggrenarna av femkampen, precisionsflygning och landning, ska avgöras.

– Jag håller i de fysiska grenarna.

Det handlar om 100 meter simning, 3 kilometer terränglöpning och 3 kilometer punktorientering med tio kontroller.

De grenarna avgörs inte på och kring flygfältet, utan kring Citadellet inne i Landskrona.

Håkan berättar att han själv tävlat i sporten:

– Den var ganska stor på 70- och 80-talen. Som bäst lyckades jag få SM-brons individuellt och två silvermedaljer i lag.

I år är det bortåt 20 tävlande i flyggrenarna; i flygfemkampen är det sju som ställer upp.

Flera av de tävlande kommer närmast från Danmark, där Nordiska mästerskapen avgjorts. Mästaren Lars-Inge Karlsson från Gävle är till exempel med i Landskrona också.

Även Håkan var med på NM, belade en nionde plats ui lagtävlingen.

– Jag har flugit sedan 1969, upplyser han och berättar att han hade två drömyrken: pilot och arkitekt när han växte upp i Malmö. Han blev byggnadsingenjör med inriktning på VVS, avlopp och ventilation.

Fast slutade flyga gjorde han inte.

– Jag blev antagen till arméflyget, fick en komplett flygutbildning på bulldog, SK61. Jag är utbildad på att flyga på fem meters höjd. Det var trevligt.

Trevligt?

– Jo, då var man ju ung och odödlig ...

– I 40-årsåldern gick jag med i frivilliga flygkåren. Den bidrar med samhällsinsatser, som brandflyg och havsbevakning.

– Nästan varje dag är det sportflygare uppe och tittar på hur fartygen rör sig.

I dessa dagar, när det rasar skogsbränder på olika håll i landet, kan man också vara ganska säker på att frivilliga flygare är uppe och rapporterar vad de ser till släckningsledningen.

Håkan själv har flugit en hel del havsövervakning.

För att få behålla sitt flygcertifikat måste man flyga regelbundet, ha ett visst antal flygtimmar. Kunskaperna får man visa upp en gång vartannat år.

För Håkan är det inga problem att komma upp i de timmarna:

– Jag är flyglärare, säger han och tillägger att det innebär att det blir ett par hundra flygtimmar per år.

Han har aldrig haft ett eget flygplan, men varit delägare i ett par stycken.

Han har odlat sitt intresse genom att vara med i flygklubbar.

Han berättar att det finns ett 15-tal små flygfält i Skåne och att flygklubbarna har ett gott samarbete – det händer att man åker till en annan klubb än den egna, bara för att få pröva på en flygplansmodell man inte kört förut.

Man kan ta en tur till Visby på två timmar. Rönne på Bornholm är populärt – det tar tre kvart. Vill man flyga utomlands är det bara två timmar till Hamburg, efter ytterligare två timmar är man i Holland.

Det här är tredje gången som flygningen är med på SM-veckan.

– Det är både fördelar och nackdelar med att vara med, säger han.

Den stora fördelen är publiciteten, att sporten över huvud taget uppmärksammas. NM-tävlingarna i Danmark i helgen hade ingen publik alls.

Det var ett viktig skäl till att man började med SM-veckan för några år sedan, att mediebevakningen skulle spilla över även på de mindre sporterna.

– Nackdelen är att det är en så stor organisation, många möten, andra hänsyn att ta än annars.

Hänsyn till de andra idrotterna, till önskemål från tv och radio.

Det gäller för flygfemkampens del speciellt de delgrenar som avgörs inne i Landskrona.

Ute vid Enoch Thulins flygplats – namngivet efter flygpionjären som var verksam i Landskrona – råder flygarfolket mera över sig själva.

Om den som kommer och tittar inspireras till att testa flygning så ges möjlighet till det, både i segelflygplan och i propellerplan.