Zalas följer med sitt Röke till Allsvenskan

Efter vårens kvalsuccé kliver Röke IBK:s damer in i innebandyallsvenskan till hösten.

Nu står det även klart att föregående säsongs lagkapten Andrea Zalas kommer att följa med.

– Men jag vågar inte svara på om jag kommer att fortsätta vara lagkapten, vi får se vad lag och tränare säger. Det är ett stort ansvar som jag trivs i, berättar hon.

Den 26-årige backen har spelat i Röke sedan 15-årsåldern, bortsett från enstaka uppehåll, och vårens allsvenska kval blev tredje gången gillt för henne.

Efter säsongens slut har tankarna snurrat kring huruvida det skulle bli en fortsättning eller inte med innebandyn. Trots avancemanget var det ingen total självklarhet, medger Zalas.

– Man är alltid trött efter varje säsong, särskilt om det har varit kval. Efter att ha pratat och tänkt fram och tillbaka blev det så här; chansen att spela i Allsvenskan kanske inte kommer igen, säger hon och tillägger lite trevande och eftertänksamt:

– Hade det varit ett år till i damettan hade det nog inte riktigt varit samma känsla.

Hur är känslan nu då?

– Det är ju den näst bästa innebandyserien, klart känslan är speciell. Man vill ju prova på innan man slutar.

Seriespelet säsongen 17/18 blev en riktig klang- och jubelföreställning för Röke.

Vinst i alla matcher utom en talar sitt tydliga språk om hur överlägset laget var. I Allsvenskan är det förstås föga troligt att laget får samma bekväma resa.

Förhoppningen från Zalas sida blir istället att laget ska lyckas visa sig hemtamt på nivån och hålla sig kvar.

– Det är nog mycket som skiljer sig. Lagen vi möter är väldigt mycket snabbare och mer tekniska, allting kommer att gå både ett, två och tre snäpp snabbare än i ettan, säger hon:

– Vi vill ju prestera och inte åka ur direkt, visa att vi inte är ett litet bonnagäng från Skåne, skrattar hon.

Trots sin i livet ringa ålder tillhör Andrea Zalas med sina tio år i klubben en av spelarna som ska stå för erfarenheten.

När ordet veteran förs på tal poängterar hon att åldern i truppen är ganska blandad, men att hon samtidigt ser det som en viktig uppgift att de som är yngre ska trivas.

– Jag vet ju själv när jag började i Rökes damlag och var runt 15 år. Det kan vara nervöst och inte alltid så mycket speltid. Så det är extra viktigt att de unga känner sig trygga, är med i gemenskapen, kan skratta och känner att de kan prata om det skulle vara något, säger hon.