Mördaren rymde under en rökpaus i parken. Foto: TT

Det heter fängelse

Två profilstarka brottslingar rymde i veckan: en i Kalmar och en på Köpenhamns centralstation. Båda hade övervakning i närheten, men verkar inte ha haft några större problem med att komma undan.
Knivmördaren som rymde i Kalmar gick iväg för att röka och kom aldrig tillbaka. Mannens far tror att sonen kan ha fått en plötslig impuls som han har agerat på och undrar hur det kunnat få ske. Det är nog många som undrar detsamma. Att en dömd brottslings egna anhöriga är ledsna och besvikna över att deras barn har kunnat vandra iväg så lättvindigt säger en del om hur absurt det är. Fadern menar att allt inte kan ha gått rätt till, vilket känns som en rimlig teori. Man får ändå anta att permissioner är upplagda så att man inte kan avvika hur som helst. Mannen sägs inte alls vara farlig för allmänheten och det är för väl under omständigheterna. Men han är ändå en person som är dömd för att ha stuckit en kniv i någon annan och har hamnat i fängelse av en anledning: att han inte bör gå fritt på gatorna. Att vara på rymmen är en stressig och speciell situation. Fångvården kan inte garantera att han inte begår ytterligare brott, förutom att ha avvikit.
Man kan inte låsa in folk och kasta bort nyckeln, men nog måste det gå att kombinera permission som ska hjälpa dömda att rehabiliteras tillbaka in i samhället, med en säkerhetsmedvetenhet som hindrar att de kan avvika på impuls, utan att någon försöker hindra dem.
Det talas under valrörelsen om strängare straff och lägre tolerans mot kriminella. Strängare straff fungerar dock bara om brottsdömda inte kan rymma från sagda straff. Det första ledet i att skapa den trygghet för gemene man som så många politiker säger att de prioriterar är att se till att fångar faktiskt befinner sig i fängelse, eller under kompetent övervakning. Det heter fängelse, eftersom man är fängslad och frihetsberövad. Detta är genant för fångvården och antingen rutiner eller personal måste bytas ut.

×