Enighet om problem bra grund

Det är egent­li­gen märk­ligt att just Jim­mie Åkesson och Sverigedemokraterna för­söker för­neka den glo­bala uppvär­mningen och be­hovet av att kraf­tigt minska an­vänd­ningen av fos­sila bräns­len. För Sve­ri­ge­de­mo­krater vet bättre än många andra vad som händer när ett sam­hälls­pro­blem och män­ni­skors oro un­der­skattas.
Po­li­tiska kon­flikter handlar na­tur­ligt­vis i grunden om att det finns olika vär­der­ingar och åsikter i vårt sam­häl­le. Mo­de­rater och so­ci­al­de­mo­krater har olika upp­fatt­ningar om hur brotts­lig­heten ska be­kämpas och hur jobben ska bli fler. Både Ste­fan Löfven och Ulf Kristersson tycker emel­ler­tid att kri­mi­na­li­teten är ett gis­sel och att ar­bets­lös­heten är ett all­var­ligt sam­hälls­pro­blem.

Det är ingen ovik­tig sam­stäm­mig­het. När po­li­ti­ker och andra be­sluts­fat­ta­re är ense om att det fak­tiskt finns ett be­kym­mer, då går det inte så säl­lan att mötas. Trots be­ty­dan­de vär­der­ings- och åsikts­skill­nader.
Un­der den här man­dat­pe­ri­oden har vi fått upp­leva en hel rad breda upp­gö­rel­ser i minst sagt laddade frå­gor. Mo­de­raterna, Socialdemokraterna och andra par­tier har funnit varandra när det gäller bland an­nat för­svaret och mi­gra­tionen och energipolitiken. En helt av­gö­ran­de för­ut­sätt­ning för samt­li­ga upp­gö­rel­ser har varit att par­tiernas fö­re­trä­da­re har haft en nå­got så­när lik­ar­tad upp­fatt­ning om vad som är pro­blemet och hur all­var­ligt det är.
Ut­veck­lingen i Ryss­land bi­drog till att par­tierna ut­vecklade en sam­syn om be­hovet av att för­stärka för­svaret. Kriget i Sy­ri­en och EU:s oför­må­ga att ta ett ge­men­samt an­svar fick som följd att allt fler svenska po­li­ti­ker såg mi­gra­tionen som ett allt all­var­ligare pro­blem.

Par­tiernas om­sväng­ning och sam­syn be­rodde vis­ser­li­gen på att verk­lig­heten hade för­ändrats dra­ma­tiskt, men själv­fal­let tog Sverigedemokraterna chansen att säga ”vad var det vi sa”. Un­der lång tid hade andra par­tier an­klagats för att sopa pro­blemen med mi­gra­tionen un­der matten, menade SD, men nu gick det allt­så inte läng­re.
Utan tve­kan, det hade onek­li­gen varit bra med en nå­got mer ny­an­serad dis­kus­sion före 2015 som handlat om mi­gra­tionens både möj­lig­heter och pro­blem.
För även om jag till­hör dem som tycker att Sverige ska ta emot flyk­tingar som be­höver skydd så be­tyder inte det att jag ser mi­gra­tionen i ro­sen­rött. Det hade varit klokt att ta män­ni­skors oro på all­var ti­digare.
Un­der den gångna man­dat­pe­ri­oden träffades upp­gö­rel­ser om ener­gi- och kli­mat­po­li­tiken. Den in­ne­bär att Sverige senast 2045 inte ska ha någ­ra net­to­ut­släpp av växt­hus­gaser. Ef­ter som­marens bränder har vi van­liga blivit på­minda om det FN:s kli­mat­pan­el och i stort sett en enig fors­kar­värld länge hävdat, näm­li­gen att det är hög tid lägga om po­li­ti­ken.

Sverigedemokraterna står inte bak­om be­slu­ten. Det är lo­giskt med tan­ke på par­tiets prin­ci­pi­ella upp­fatt­ning i mil­jö- och kli­mat­frå­gor, men sam­ti­digt borde som sagt Sverigedemokraterna bättre än andra be­gripa vad som händer när ett par­ti inte tar män­ni­skors oro på all­var.
Upp­gö­rel­serna be­tyder inte att mil­jö­par­tister och mo­de­rater tycker lika, långt ifrån. Men par­tierna är ense om att stormar, översvämningar och re­kord­hetta inte bara be­ror på slumpen. Det är ingen då­lig ut­gångs­punkt för att vända ut­veck­lingen.

×