Han vågade vara annorlunda

Per Anders ”Pelle” Skarp, har somnat in efter en lång tids sjukdom. Han blev 60 år.

Han växte upp i Tranetorp, Lönsboda, som nummer fyra i en barnaskara av sex. Hans far var Hans-Boris, lärare i Tranetorps skola och moder Inga.

Att sammanfatta hans liv på ett blankt papper känns lite som att försöka måla en tavla med begränsad palett.

Vi kommer alla att ha våra egna minnen av Pelle och detta är bara en liten del av hur jag kommer att minnas min morbror.

Även om Pelle återvände till Tranetorp under sina sista år på grund av sin svåra sjukdom, så bodde han under en längre tid i sin egen lilla oas i Gisslaboda.

Pelle var väldigt händig och lade mycket tid på att renovera sin lilla gård. Huset, uterummet, altanen, pooldäcket och trädgården var medan Pelle var frisk uppfinningsrika, välgjorda och vackra.

I trädgården anlade han ett par dammar som pricken över i. Pelle hade gröna fingrar och det var inte ovanligt med besökare i trädgården som ville titta på ovanliga växter.

Pelle visade gärna upp det han åstadkommit och jag blev aldrig klok på om han verkligen kunde alla växtnamnen på latin eller om han bara hittade på dem.

Djuren spelade en viktig roll. Hundar, grisar, getter, marsvin, katter, fåglar, höns, fiskar – antal och arter varierade, men det fanns alltid flera olika små eller stora individer vid hans sida. Han hade alltid tid och plats för skadade eller hemlösa djur.

Jag fick ofta förtroendet att passa gården med alla djur medan Pelle var bortrest, och för en liten flicka som levde för djuren så var det lycka i allra högsta grad. Han lärde mig mycket om djur och om ansvar.

Jag kommer alltid att känna tacksamhet för Pelle då han var en viktig del i mitt hästägande under en period. Han lade mycket tid och arbete på att fixa till ett stall samt hagar på sin gård, där jag fick ha mina hästar. Han tvekade aldrig att ställa upp om jag någon gång behövde hjälp med deras skötsel.

Alla som kände Pelle vet hur kreativ han var. Han hittade lösningar och älskade att skapa nya saker, oavsett om det handlade om att renovera, hitta på nya recept eller att pyssla ihop den ena skapelsen efter den andra med glasspinnar, limpistol och tyg.

Han gillade att sticka ut och ville gärna ha de häftigaste bilarna, de fulaste skorna och de största – eller för den delen de minsta – hundarna.

Lagom var inget ord som passade ihop med Pelle.

Barndomens jul förknippas med många minnen. En tradition var att plocka fram Trivial pursuit, alla som ville fick vara med. Pelle var allmänbildad, men även en fruktansvärd medspelare. Hans teaterviskningar och dissande av sina medspelare slutade alltid med att alla blev sura och ibland kunde spelbrädet hamna upp och ner och Pelle vara nära att bli utkastad.

Trots detta var det en obligatorisk del av julfirandet, som upprepades år efter år och så här i efterhand skrattar vi ofta åt det.

Medan jag bodde i England reste han dit och vi tillbringade en vecka tillsammans med att besöka pubar, historiska platser och sevärdheter och inte minst försöka hindra Pelle från att stjäla fröer och sticklingar från Kew Gardens till sin egen trädgård.

Pelle reste en del under sina sista år och jag vet att både resorna och vännerna betydde mycket för honom. Vi är alla tacksamma att de fick bli en motvikt till hans sviktande hälsa.

Efter en del olika jobb arbetade Pelle hos Erland Gustafsson i Lönsboda, där han var kvar tills sjukdom satte stopp, en arbetsplats som han verkligen uppskattade.

Jag kommer att minnas Pelle främst som den han var medan han mådde bra. En smart och finurlig man som vågade sticka ut och vara annorlunda och som hade en humor som ibland kunde göra en tokig.

Pelle är saknad. Samtidigt är det en lättnad att han nu slipper kämpa och lida efter att ha varit sjuk i så många år.

Tankarna går nu främst till Pelles mamma, min mormor. Ingen hade kunnat göra mer för Pelle än vad hon har gjort.

Vila i frid Pelle!