Dansk triumf på Hovdala

Cykelsporten växer så det knakar. Årets upplaga av Snapphaneturen lockade 484 betalande cyklister.

– Det är den bästa siffran på åtminstone fem år och om vi räknar in nybörjarna så kommer vi över 500 – det är kul, tycker tävlingsledaren Henrik Brink som har en intensiv helg bakom sig tillsammans med ett 50-tal funktionärer.

– Detta är en väldig kraftsamling av klubben, först och främst att bygga den här banan och rensa vegetationen. Att ha banan i ordning kräver väldigt mycket jobb, säger Brink och berättar att nio grupper om vardera fyra-fem personer har jobbat med banan under stora delar av sommaren.

– Johan Kristiansson och Björn Nilsson har stått för huvudplaneringen av banan. De har dragit ett tungt lass.

Hemmacyklisterna Anna Skoglund och Rikke Åkesson cyklade för första gången 43 kilometer i skogen.

– Det var jobbigt men det gick bra, pustar Anna Skoglund strax efter målgång.

– Jag hade kramp i både låren och vaderna, det var inte jätteskönt. Jag fick sitta ner och undvek att ställa mig upp, säger Anna med ett trött men ändå ganska nöjt leende.

Anna drog längsta strået gentemot klubbkamraten Rikke som råkade ut för en malör efter en mil.

– Det var på ett ställe där det var en massa stenar, berättar Rikke som hade Anna precis framför sig.

– Du klöddade lite väl? Och så kom jag fel och ramlade. Då blev det en liten lucka. Man blir rätt stressad när man ska upp på cykeln och så ser man de andra drar ifrån. Men jag slog mig inte, säger Rikke.

Tjejerna gillade den kuperade banan.

– Den var rolig fast den var jobbig. Där var många backar, säger Rikke.

Det blev dansk dubbelseger på 60 kilometer där Mathias Pedersen var ynka två sekunder snabbare än sin teamkamrat Snorre Larsen. Duon avverkade den tuffa banan på 2.34,2.

– Ifjol hade vi en rätt bra sluttid men tidigare år har den legat kring 2,45 så det gick osedvanligt snabbt i år, säger Henrik Brink som under tävlingens gång nåddes av beskedet att tre tävlande cyklat fel.

Trion hade förmodligen varit med och slagits om placeringarna strax bakom den absoluta täten om de hade cyklat rätt.

– Det gick ganska snabbt att klargöra var de hade cyklat fel och där var pilat men givetvis måste man vara självkritisk, man kan ju alltid göra mer. De var besvikna men accepterade det väldigt snabbt.

Kan Snapphaneturen växa ännu mer?

– Det är en viktig fråga vi har att ställa oss. Vi har diskuterat en maxgräns och är rätt nära gränsen för vad vi tycker är lagom nu.