En generös människa med stort hjärta
Eric Mårtensson, Skurup, har avlidit i en ålder av 83 år.
Det var inte direkt oväntat, då hans hälsa sedan några år sviktat. Men detta faktum gör inte att tomrummet efter Eric blir mindre nu när han har lämnat oss.
Han var i många avseenden en mycket speciell människa.
Hans bildning och kunskap i kulturhistoria var stor och han hade en verklig talang då det gällde att förmedla och dela med sig av denna med sitt berättande.
Generationer av elever på Skurups folkhögskola fick ta del av Erics kunskaper. Det var här Eric hade sin yrkesmässiga gärning.
Men hans berättartalang, ett emellanåt närmast encyclopediskt kunnande kryddat med humor och en inneboende glädje i att prata med och inför människor, fick även utlopp bland annat i otaliga föredrag runt om i bygden och på andra orter.
På Svaneholms slott, där han var engagerad sedan unga år, gjorde han uppskattade guidningar.
Hans entusiasm gjorde ofta att han drog över tiden, men samma entusiasm och berättarglädje fick även till följd att det inte spelade så stor roll. Publiken uppskattade honom.
Sina kunskaper i museiämnen, förvärvade genom många års studier i Lund för bland andra professor Sigfrid Svensson, delade han generöst med sig till oss andra på Svaneholm.
Han var överhuvudtaget en generös människa med ett stort hjärta.
Vi som kände honom kunde glädja oss över utflykter i Skurupstrakten. Hans gamla Volvo PV, med bibliotek i bakluckan, termos, temuggar och smörgåsar, färdades över slingrande vägar alltmedan Eric berättade.
Men man ska inte tro att hans kulturhistoriska vetande inskränkte sig till vemmenhögsbygden.
Han kunde börja prata om något lokalt för att plötsligt referera till Sydafrika, en plats, händelse, person i Europa eller någonstans i världen, i vår egen eller annan tid, utan att kastet blev plötsligt eller hisnande.
Allt hängde ihop. Som Eric kunde uttrycka det: – Man kör ut på E65 vid Sandåkra och tar vänster i Trieste mot Konstantinopel.
Erics sista år, som var präglat av sjukdom, tillbringade han i Småland hos sin ungdomskärlek Ansa. Förutom henne lämnar han många vänner och en vemmenhögsbygd som förlorat en alldeles speciell människa, humanist och kulturpersonlighet.
