Glädjande framsteg för euron

Vore det folkomröstning om svensk anslutning till eurosamarbetet, EMU, i dag så skulle det bli ett ja. Det visar i alla fall SCB:s undersökning som presenterades häromdagen. Enligt undersökningen skulle 44 procent rösta för, medan 42 procent skulle rösta emot. Inte direkt några stora marginaler, men det är första gången på sju år som fler svenskar är för än emot valutasamarbetet i en SCB-undersökning. Trenden är är både tydlig och glädjande: Vi blir alltmer positivt inställda till euron. Att euroopinionen vänt förklaras delvis, men inte enbart, av finanskrisen. Den svenska kronan föll ifjol höst dramatiskt emot såväl euron som dollarn till följd av att den svenska valutan är en liten valuta. I tider av oro eller kris föredrar investerare stora valutor, då de upplevs tryggare. Kronfallet berodde alltså inte på svagheter i de svenska statsfinanserna utan på valutans litenhet. Det här är ett starkt argument för euroförespråkarna. Ett argument som ja-sidan använde inför folkomröstningen 2003, men som blev påtagligt och synbart för hushållen först när krisen kom. Kostnaden för en svag krona är dyrare priser på allt som importeras. Nu påpekar vän av ordning att det också finns fördelar med en svag kronkurs. Visst är det så – när den inhemska valutan deprecierar mot handelsparternas valuta så hjälper det den inhemska exportindustrin. Med tanke på att Sverige är ett exportberoende land så borde väl vi ha gynnats av den svaga kronkursen? Att kronan värderats lågt har helt klart gynnat exporten. Å andra sidan så innebar finanskrisen ett exceptionellt stort fall i den globala efterfrågan. Och slutar marknaden att efterfråga våra produkter, vilket inte riktigt var fallet med finanskrisen, då spelar priset på det man säljer mindre roll. Över tid är dock det bästa för ekonomin att ha en korrekt prissatt valuta. Någon framtida ekonomisk avhandling kommer säkert att ge svar på exakt hur den svenska kronan och dess kurs påverkade Sverige under kristiden och lågkonjunkturen. Oavsett svar så är ändå inte det väsentliga huruvida den svenska ekonomin tjänade eller förlorade si eller så under en viss tidsperiod. Det finns ekonomiska argument såväl för som emot euron, även om de för väger tyngre. Men de främsta argumenten för euron är snarare att den ger stabilitet och inte minst att en gemensam valuta är en given ingrediens i Europabygget. Svenskarnas alltmer positiva inställning till euron ger Folkpartiet vatten på sin kvarn i kravet om en snar folkomröstning. Av flera anledningar bör man emellertid vara försiktig med en allt för snar folkomröstning. Dels för att nej-resultatet från 2003 ska respekteras, men också för att ett nytt nej skulle stänga dörren för ett svenskt deltagande för lång tid framöver. Det är bättre att blida sin tid. Å andra sidan är det märkligt att Mona Sahlin helt och hållet stänger dörren för en ny folkomröstning under nästa mandatperiod. Nästa mandatperiod sträcker sig till 2014 och det borde inte vara uteslutet att pröva frågan om en svensk anslutning genom en folkomröstning innan dess. Euron har klarat sig väl igenom finanskrisen så här långt. Enskilda euroländer har bekymmer med budgetunderskott och i övrigt bräckliga statsfinanser, men själva valutan har klarat prövningarna. Inom sinom tid bör därför även vi införa den gemensamma valutan.