Ohederlig argumentation av Ask

Att vare sig den borgerliga regeringen eller Socialdemokraterna ger så speciellt mycket för den personliga integriteten är ingen nyhet. Med Thomas Bodström som justitieminister införde Socialdemokraterna flera repressiva lagar som inskränkte på den personliga integriteten. Efter valet 2006 fanns förhoppningar om att alliansregeringen skulle värna klassiska borgerliga och liberala ideal, den personliga friheten och integriteten. Det blev tvärtom. FRA-lagen som ger möjlighet att avlyssna all kabelbunden tele- och datatrafik som passerar landets gräns (i praktiken även trafik som går mellan punkt a och punkt b i Sverige då mycket datatrafik passerar servrar i utlandet) klubbades igenom efter stora protester och Ipred-lagen där brottsbekämpningen privatiseras har också antagits av alliansregeringen. Den integritetskränkande lagstiftning som nu står på tur är ett joint-venture mellan regeringen och Socialdemokraterna. Datalagringsdirektivet som tvingar teleoperatörerna att spara trafikdata (telefonsamtal, mail och sms) i ett halvår är ett EU-direktiv där Bodström var en av de drivande krafterna för att få fram det. Den borgerliga regeringen är därmed tvungna att införa den i svensk lagstiftning. Men tyvärr verkar större delen av regeringen (möjligen Centerpartiet undantaget) inte ens ledsna över att behöva införa lagen. Tvärtom ville justitieminister Beatrice Ask (M) gå längre i lagringstid än vad direktivet stipulerar. På onsdag ska riksdagen rösta om datalagringsdirektivets införande i svensk lagstiftning. Regeringen har trots att sossarna är med på tåget problem. Detta då Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer att kräva att förslaget ska göras vilande under ett år. För att lyckas med denna minoritetsbordläggning krävs att Sverigedemokraterna som är mest pigga på alla partier att övervaka svenska folket stödjer kravet. Inte självklart kan tyckas men SD kan tänka sig att stötta ett krav de egentligen inte tror på bara för att ställa till oreda för att man har chansen. Beatrice Ask tar nu till de sista desperata argumenten för att lagstiftningen inte ska göras vilande. Ask pekar på de böter Sverige kan komma att få betala till EU och höftar till med summan 150 miljoner kronor för att sedan spä på med att dessa pengar hade kunnat användas till brottsbekämpning. Ett lika klassiskt som ohederligt argument som påminner om hockeyklubbarna AIK och Djurgårdens barnsliga argument om att de måste slippa böter för bristande säkerhetsarbete för att de annars inte har pengar till säkerhetsarbete. Asks argumentation är ohederlig för att inget säger att bötesbeloppet skulle ha använts till brottsbekämpning. Pengarna hade lika gärna kunnat försvinna i det stora svarta statliga hålet. För det andra så är samhällskostnaderna för att införa direktivet större än bötesbeloppet. Det går förvisso att argumentera för att Sverige är skyldigt att implementera EU-direktivet i svensk lagstiftning och att det då är lika bra att göra det nu istället för senare. Men det går också att argumentera för att det finns anledning att någon gång trilskas lite med korkad EU-lagstiftning. Att visa att man faktiskt inte är nöjd och att det krävs ändring. Bättre område än värnandet av den personliga integriteten är för tillfället svårt att finna. @Byli.8.init:Johan Hammarqvist